Eon - Alison Goodman

Titel: Eon
Författare: Alison Goodman
Antal sidor: 531
Serie: Eon #1
Utgivningsdatum: 1:a januari 2008

Sixteen-year-old Eon has a dream, and a mission. For years, he's been studying sword-work and magic, toward one end. He and his master hope that he will be chosen as a Dragoneye-an apprentice to one of the twelve energy dragons of good fortune.

But Eon has a dangerous secret. He is actually Eona, a sixteen-year-old girl who has been masquerading as a twelve-year-old boy. Females are forbidden to use Dragon Magic; if anyone discovers she has been hiding in plain sight, her death is assured.

When Eon's secret threatens to come to light, she and her allies are plunged into grave danger and a deadly struggle for the Imperial throne. Eon must find the strength and inner power to battle those who want to take her magic...and her life.

Eon. Mina känslor för den här boken är sannerligen väldigt mixade. I slutändan så visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om den. Var det rätt så bra? Helt okej? Rätt så dålig? Men efter allt så måste jag nog ändå säga att Eon var en helt okej bok. Den hade sina smått bra stunder, men de sega delarna blev tillslut för mycket.

Innan man köper boken så bör man veta att den inte är särskilt action packad, trots sitt höga sidantal. Nej, boken handlar istället om Eona, som är utklädd till mannen Eon, och hur hon måste handskas med världen av politik och höga adelsmän, hon slängs in i när en drake väljer henne. Det är först framåt slutet som tempot höjs, men vid det laget hade jag redan börjat tappa intresse för vad som hände.

Världen Goodman har byggt upp är lite förvirrande till att börja med, om jag ska vara ärlig. Och jag tror aldrig att jag fick något riktigt grepp om den. Jag förstod mig på drakarna och så, men jag tycker att författare kunde ha förklarat världen de lever i lite bättre. Fast kanske är det något jag inte kommer ihåg från de första hundra sidorna? Jag läste trots allt dem i somras, och resten av boken först nu. 

Men låt oss prata lite om drakarna! Det var intressant med en ny tvist på drakar, men jag måste nog ändå säga att jag föredrar gamla hederliga drakar (typ som i Eragon). De här kändes inte lika häftiga som de drakar som jag är van att läsa om. Jag har varit en drak-nörd ända sedan jag var liten, vilket var anledningen till att jag ville köpa den här boken till att börja med. 

Jag kände aldrig riktigt något för någon av karaktärerna. I mina ögon så var det ingen som stod ut så där jätte mycket. Men det var väll helt okej? Äh, jag vet inte. De var inga jag fastnade för, men för den skull så behöver de inte vara dåliga.

Så, ja. Eon var inte riktigt någon bok för mig. Det kommer krävas mycket för att jag skulle få för mig att plocka upp uppföljaren, för Eon var bara för ... seg för min smak. Jag gillade den vid vissa tillfällen; särskilt i början då jag fortfarande kände att det hela kunde bli rätt episkt i slutändan. Men efter ett tag då jag insåg att boken inte greppade tag om mig så slutade jag bry mig en aning. Men kanske att boken kan passa er? Det var verkligen inte så att den var dåligt skriven, utan föll mig bara inte i smaken.

Favorit citat:

“There was a saying that a man's true character was revealed in defeat. I thought it was also revealed in victory.” 

“You are wrong when you say there is no power in being a woman. When I think of my mother and the women in my tribe, and the hidden women in the harem, I know there are many types of power in this world...I found power in accepting the truth of who I am. It may not be a truth that others can accept, but I cannot live any other way. How would it be to live a lie every minute of your life? I don't think I could do it.” 

Betyg: 2/5

The Knife of Never Letting Go - Patrick Ness

Titel: The Knife of Never Letting Go
Författare: Patrick Ness
Antal sidor: 479
Serie: Chaos Walking #1
Utgivningsdatum: 5:e maj 2008

A dystopian thriller follows a boy and girl on the run from a town where all thoughts can be heard — and the passage to manhood embodies a horrible secret.

Todd Hewitt is the only boy in a town of men. Ever since the settlers were infected with the Noise germ, Todd can hear everything the men think, and they hear everything he thinks. Todd is just a month away from becoming a man, but in the midst of the cacophony, he knows that the town is hiding something from him — something so awful Todd is forced to flee with only his dog, whose simple, loyal voice he hears too. With hostile men from the town in pursuit, the two stumble upon a strange and eerily silent creature: a girl. Who is she? Why wasn't she killed by the germ like all the females on New World? Propelled by Todd's gritty narration, readers are in for a white-knuckle journey in which a boy on the cusp of manhood must unlearn everything he knows in order to figure out who he truly is.

The Knife of Never Letting Go är en sådan bok som man hört väldigt mycket om; både bra och dåligt. I många fall verkar det som att antingen så älskar man boken, eller så hatar man den. Och hur var det då i mitt fall? Jag älskade den.

Den här boken var verkligen inte alls som jag förväntat mig. För det första så hade jag hört av många att språket ska vara fruktansvärt. Va? Jag förstår inte? Språket var helt fantastiskt! Patrick Ness är en mästare på att skriva både vackert och fängslande, vilket är något som jag även känner igen från A Monster Calls. Så man kan minst sagt säga att jag älskade språket. Det var speciellt och annorlunda - helt i min smak. Men jag kan tänka mig att The Knife of Never Letting Go verkligen är en sådan bok som behöver läsas på originalspråk. Jag har inte bläddrat något i den svenska översättningen, men jag kan tänka mig att den verkligen inte står i klass med originalet. Jag tror att den fantastiska klangen som Ness har i sitt språk kan gå förlorat i en översättning, men jag kanske har fel.

Låt oss prata om karaktärerna lite. Både Todd och Viola var jätte bra karaktärer. Jag verkligen älskar Todd. Och Viola för den delen. De var båda så välskrivna och mitt hjärta blödde med dem när inget tycktes gå deras väg. För tro mig, trots att det är en middle grade bok så innehåller den inte många lyckliga slut. Verkligen inte.

Något annat jag verkligen gillade är tempot i boken. Jag hade blivit förvarnad innan om att boken var seg, men inte heller det här förstår jag. Det hände alltid någonting spännande som fick mig att vilja fortsätta läsa, och det var verkligen svårt att slita sig från boken. Jag läste boken då jag var i Spanien, och offrade många timmars solande för att ligga inne och läsa istället. Ha.

Trots att boken är riktad mot yngre läsare så för den med sig ett väldigt viktigt budskap. Vad innebär det egentligen att vara en man? Vad är det som gör en till en man? När räknas man som en? Boken handlar om så mycket mer än Todd och Viola och deras flykt; den handlar om resan som Todd gör även inom sig, och att komma underfund med saker som får en att verkligen inse vem man är och vem man vill vara. Den handlar mycket om att göra rätt val, även om det kanske inte alltid finns ett. Man skulle kunna säga att den handlar mycket om moral. Ah, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men boken var väldigt bra, okej? Så ge den en chans! Förhoppningsvis så kommer du inte att ångra dig! Jag har nyligen fått hem del två och tre i serien, och ska snart slänga mig över även dem!

Favoritcitat:
“We are the choices we make.” 

“Here's what I think," I say and my voice is stronger and thoughts are coming, thoughts that trickle into my noise like whispers of truth. "I think maybe everybody falls," I say. "I think maybe we all do. And I don't think that's the asking." 
I pull on her arms gently to make sure she's listening.
"I think the asking is whether we get back up again.” 

Betyg: 4.5/5

Tegelstenstaggen!

Jag har sett denna cirkulerat runt på några bloggar nu, och tänkte att jag själv kunde göra den också. Jag vet faktiskt inte om jag har blivit taggad? Men äh, jag gör den ändå, haha. Taggen heter ursprungligen Big Books Tag, men översattes av Nelly till Tegelstenstaggen. Den går ut på att man ska hitta de fem tjockaste böckerna som man läst i sin bokhylla, och sedan också de två tjockaste som fortfarande är olästa. Men jag fuskade lite och tog fem böcker på båda kategorierna, haha. Jag valde också att göra så att jag inte tog med fler böcker från samma serie i de olika kategorierna, för det skulle bli lite enformigt.

De lästa tegelstenarna:

5. Breaking Dawn - Stephanie Meyer (754 sidor)

4. Arvtagaren - Christopher Paolini (889 sidor)

3. Harry Potter och Fenixorden - J.K. Rowling (1001 sidor)

2. Svärdet och Spiran - Ken Follett (1077 sidor)

1. A Storm of Swords - George R.R. Martin (1123 sidor)

De olästa tegelstenarna:

5. The Name of the Wind - Patrick Rothfuss (662 sidor)

4. Profetend Tid - Henrik Larsson (669 sidor)

3. The Three Musketeers - Alexandre Dumas (801 sidor)

2. A Dance With Dragons - George R.R. Martin (1117 sidor)

1. Les Misérables - Victor Hugo (1463 sidor)

Prodigy - Marie Lu

Titel: Prodigy
Författare: Marie Lu
Antal sidor: 371
Serie: Legend #2
Utgivningsdatum: 29:e januari 2013

June and Day arrive in Vegas just as the unthinkable happens: the Elector Primo dies, and his son Anden takes his place. With the Republic edging closer to chaos, the two join a group of Patriot rebels eager to help Day rescue his brother and offer passage to the Colonies. They have only one request—June and Day must assassinate the new Elector.

It’s their chance to change the nation, to give voice to a people silenced for too long. 

But as June realizes this Elector is nothing like his father, she’s haunted by the choice ahead. What if Anden is a new beginning? What if revolution must be more than loss and vengeance, anger and blood—what if the Patriots are wrong?

In this highly-anticipated sequel, Lu delivers a breathtaking thriller with high stakes and cinematic action.

Det är över ett år sedan jag läste första boken i serien, Legend, och kommer för att vara ärlig inte ihåg så överdrivet mycket av den. Men lite kom tillbaka då jag började läsa Prodigy, om än långt ifrån allt. Jag var ofta förvirrad över vad som egentligen hade hänt, och vilka några av karaktärerna var, och vad som hänt dem. Så kanske att min läsupplevelse av boken hade blivit bättre om jag faktiskt läst om första boken innan jag började i denna. Men kanske hade det inte heller spelat så jätte stor roll.

Jag måste tyvärr säga att jag inte var Prodigys största fan. Mina förväntningar på boken var rätt så höga, men den lyckades tyvärr inte nå dem. Boken var i mina ögon bara så långtråkig och ointressant. Det slog mig efter ett tag att jag helt enkelt inte brydde mig; varken om karaktärerna eller händelseförloppet. Boken blev som ett litet sömnpiller, och jag önskade ofta att den skulle ta slut så att jag kunde börja läsa något annat.

Men med det här sagt så måste jag också säga att boken inte var dålig. Den var bara inte för mig. Och det slog mig också att om jag läste om Legend nu, så skulle jag antagligen inte tycka om den så mycket heller. Jag fick inget band till karaktärerna och kan inte känna gnistan som Day och June har. Jag känner helt enkelt ingen kemi mellan dem, och jag bryr mig inte heller om de olika karaktärerna som individer när allting kommer omkring. 

Det är svårt för mig att säga om Prodigy var bättre eller sämre än Legend, då jag som sagt inte kommer ihåg så jätte mycket av första boken. Men jag kan nog ändå tänka mig att folk som gillade första boken, även kan gilla denna, även om jag inte var dess största fan. 

Det kändes lite onödigt av författaren att slänga in två olika kärlekstrianglar. Under de scenerna så blev jag så frustrerad på både June och Day, samtidigt som jag inte kunde låta bli att himla lite med ögonen. Men mest blev jag arg och sur. På båda två.

Just nu känner jag ingen större lust att läsa sista boken i serien - Champion. Utan istället så tror jag att jag lämnar serien här. Kanske att jag googlar mig fram till hur sista boken slutar när den väl kommit ut, bara så att jag vet. För Prodigy slutade trots allt med en rätt så stor cliffhanger och jag tyckte minst sagt att den var överraskande. Så jag vill ändå gärna veta hur det går för en karaktär som jag inte kan nämna här!

Betyg: 2/5

Falling Kingdoms - Morgan Rhodes

Titel: Falling Kingdoms
Författare: Morgan Rhodes
Antal sidor: 412
Serie: Falling Kingdoms #2
Utgivningsdatum: 11:e december 2012

In a land where magic has been forgotten but peace has reigned for centuries, a deadly unrest is simmering. Three kingdoms grapple for power—brutally transforming their subjects’ lives in the process. Amidst betrayals, bargains, and battles, four young people find their fates forever intertwined:

Cleo: A princess raised in luxury must embark on a rough and treacherous journey into enemy territory in search of a magic long thought extinct.

Jonas: Enraged at injustice, a rebel lashes out against the forces of oppression that have kept his country impoverished—and finds himself the leader of a people’s revolution centuries in the making.

Lucia: A girl adopted at birth into a royal family discovers the truth about her past—and the supernatural legacy she is destined to wield.

Magnus: Bred for aggression and trained to conquer, a firstborn son begins to realize that the heart can be more lethal than the sword...

The only outcome that’s certain is that kingdoms will fall. Who will emerge triumphant when all they know has collapsed?

Mina känslor gentemot Falling Kingdoms gick väldigt mycket upp och ner. Ibland tyckte jag att den var bra, ibland okej, och ibland lite långsam. Men sedan så kom slutet och det var tillräckligt bra för att boken skulle lämna ett bra sista intryck på mig. För jag gillade slutet. Det var spännande och faktiskt lite överraskande (mest för att jag inte trodde att författaren kunde vara så grym mot en av sina karaktärer).

I boken så får vi följa fem berättarröster, om jag inte har räknat helt fel, därav en av dem knappt är med så mycket. Och jag gillar att ha flera röster att följa i riktiga fantasy böcker. Det tillför mycket till tempot och takten, som ofta kan bli rätt så långsamt annars. Men det blev ändå lite långsamt här, jag ska inte ljuga. Ibland blev jag frustrerad för att inget av vikt eller något spännande hände och någonstans i mitten av boken så gillade jag den inte särskilt mycket. Men det släppte fram emot slutet, en aning.

Cleo måste vara den karaktär som jag gillar mest. Det är roligt att se utvecklingen hon gör genom boken och mitt hjärta blöder lite för flickan. Och av någon anledning så fann jag henne väldigt episk i sista kapitlet (vilket antagligen är anledningen till att jag vill läsa fortsättningen). Så ja, Cleo gillar jag. 

Något som var väldigt intressant med boken var just att man fick se allting ur olika karaktärers perspektiv. Man fick se deras olika anledningar att hata varandra och de olika länderna, och allt detta kan göra en som läsare lite förvirrad. Man vet inte riktigt vilken karaktärs sida man ska ställa sig på. Men jag gillar det! Det får en att tänka efter extra mycket på de olika skälen karaktärerna har att tycka och tänka som de gör. För oftast när man läser en bok så ställer man sig på huvudkaraktärernas sida, punkt slut. Men hur gör man då när de olika huvudkaraktärerna alla har olika tankar om vad som är rätt och fel?

Något litet jag måste ta upp är att det gick väldigt fort för karaktärerna att resa mellan olika ställen. Ena dagen var de i ett land, nästa dag i ett annat, och så vidare. Är det författaren som inte riktigt tänkt efter här, eller är länderna inte så stora? Haha. Tyckte det var lite komiskt att de tog sig från ena stället till det andra jätte fort. 

Som slutord kan jag säga att jag gillar boken. Det är ingen favorit, ingen wow-känsla, men ändå en hyfsat bra bok. Jag är intresserad av att läsa uppföljaren Rebel Spring, trots att jag ibland hade mina problem med Falling Kingdoms, så var slutet trots allt bra. Och omslaget till Rebel Spring? Så. Galet. Snyggt.

Spoilerdelar:

- Jag blev väldigt förvånad när Theon dog. Första regeln i YA är ju typ att kärleksparet lever lyckliga i alla sina dagar! Haha. Men helt ärligt. Han dog. Vem ska Cleo då bli tillsammans med? Eller tänker Rhodes gå emot strömmen och inte har något nytt kärleksintresse? Jag slår vad om att Cleo kommer att dö. Det känns som något författaren skulle kunna göra. Jag menar, hon har ju redan dödat både hennes pappa och syster = nästan alla hon bryr sig om. Haha, hjälp.

Betyg: 3/5

En liten bokbeställning

Klickade precis hem 8 nya böcker ifrån The Book Depository! Wiho! Och självklart så tänkte jag visa vilka det är jag köpt.

The 5th Wave - Rick Yancey:
Jag kan möjligtvis vara liiiite exalterad över den här boken (läs: väldigt mycket). Den har fått fullpott från flera engelska bokbloggar som jag litar på, och jag tror verkligen jag kan gilla denna jätte mycket. Men jag vill inte få upp mina förhoppningar för mycket (trots att boken låter fenomenal).

The Ask and the Answer - Patrick Ness:
Jag läste ut The Knife of Never Letting Go för några dagar sedan, och hjälp, den var så bra. Jag älskar middle grade böcker som inte bara är underhållande och spännande, utan även berättar en väldigt viktig historia. Och slutet på första boken ... HJÄLP.

Monsters of Men - Patrick Ness:
Ja, eftersom första boken var så bra så passar jag även på att beställa hem tredje med en gång. Snälla snälla snälla låt allt gå bra för Todd och Viola!! (HAHAHAH, det kommer det inte).

Froi of the Exiles - Melina Marchetta:
Finnikin of the Rock var jätte bra, så självklart ska jag även läsa andra boken i serien. Jag är lite sorgsen över att det inte är Finnikin vi kommer att följa, men det ska bli väldigt intressant att få utforska Frois karaktär mer. Kanske mycket för att han inte verkar vara en sådan bra och trevlig människa?

Requiem - Lauren Oliver:
Äntligen ska jag få hem denna. Som jag har väntat nu!! Delirium var en riktigt bra bok, och trots att jag inte var Pandemoniums största fan så ska det bli jätte roligt att få se hur serien slutar. Jag håller tummarna för att det blir bra!

Unspoken - Sarah Rees Brennan:
Unspoken har det pratats jätte mycket om på svenska bokbloggar under senaste tiden. Och alla tycks verkligen hylla den, så det ska bli roligt att se vad alla pratar om!

Black Heart - Holly Black:
Jag kunde inte hålla mig, kunde inte vänta tills den svenska översättningen kommer, så ja, Black Heart fick även den komma med i beställningen. Den sista delen i Curse Workers-serien, och jag är väldigt spänd på att få se hur det slutar!

The Piper's Son - Melina Marchetta:
En till bok av Marchetta. Och denna gången kommer kära Thomas Mackee från Saving Francesca spela huvudkaraktären. Åh, jag kan knappt vänta tills jag får läsa hans berättelse.

Sådär! Det var alla böcker! Tror alla dessa kan bli jätte bra. Aaaahhh, vill bara att de ska komma med en gång!!

Saving Francesca - Melina Marchetta

Titel: Saving Francesca
Författare: Melina Marchetta
Antal sidor: 243
Serie: -
Utgivningsdatum: 31:a mars 2003

Francesca is stuck at St. Sebastians, a boys' school that's pretends it's coed by giving the girls their own bathroom. Her only female companions are an ultra-feminist, a rumored slut, and an an impossibly dorky accordion player. The boys are no better, from Thomas who specializes in musical burping to Will, the perpetually frowning, smug moron that Francesca can't seem to stop thinking about. 

Then there's Francesca's mother, who always thinks she knows what's best for Francesca—until she is suddenly stricken with acute depression, leaving Francesca lost, alone, and without an inkling who she really is. Simultaneously humorous, poignant, and impossible to put down, this is the story of a girl who must summon the strength to save her family, her social life and—hardest of all—herself.

Saving Francesca är den tredje boken jag läst av Melina Marchetta, och jag inte sluta att imponeras av henne. Den här boken skulle kunna ha varit som vilken contemporary bok som helst - om en flicka som har problem, om en mamma som lider av depression, om vänner och om en pojke man inte kan sluta tänka på - men Marchetta lyckas ändå göra den unik och viktig. Trots att författaren tar upp ett ämne som behandlats jätte många gånger så lyckas hon göra boken både jätte bra och fängslande.

Jag tror att vad jag älskar mest med Marchettas böcker är sättet hon verkligen förmedlar känslor på. Man känner sympati för karaktärerna, man förstår dem, för ofta har man kanske känt så själv någon gång. Allting blir så otroligt äkta på något vis. 

Karaktärerna är väldigt, väldigt bra; något som också är en av Marchettas styrkor. Hon lyckas med att skapa trovärdiga karaktärer som man känner för och älskar. Vår huvudkaraktär i det här fallet är Francesca. Hon är 16 år gammal, känner sig som att hon bara tar upp plats här på jorden, att ingen skulle bry sig om hon försvann förutom hennes familj. Och alla har vi väll känt oss oviktiga någon gång? Ibland tror jag alla känner så att ingen bryr sig. Men sedan får vi följa Francescas resa genom boken. Hur man hanterar att ens mamma har depression, hur man ska göra för att hjälpa henne, vilka som är ens riktiga vänner, vilka som bryr sig i slutändan.

Saving Francesca var inte riktigt lika bra som den helt otroliga Jellicoe Road, och stod inte riktigt i klass med Finnikin of the Rock, men det var fortfarande en riktigt bra bok. Att läsa alla Marchettas böcker har nu blivit ett måste, och näst på tur för mig står antagligen Froi of the Exiles. Jag bara måste läsa allt hon skrivit - upptäcka fler fantastiska berättelser och karaktärer som gror väldigt nära inpå hjärtat på en.

Jag rekommenderar verkligen Saving Francesca mycket varmt till alla där ute. Även om man är en sådan som inte vanligen gillar att läsa om tonårsproblem, så är den här boken i slutändan mycket mer än så. Jag gillade den i alla fall väldigt, väldigt mycket.

Favorit citat:
“I can't believe I said it out loud. The truth doesn't set you free, you know. It makes you feel awkward and embarrassed and defenseless and red in the face and horrified and petrified and vulnerable. But free? I don't feel free. I feel like shit.” 

“When I grow, I'm going to be my mother.” 

“I stand up, sure of one thing and one thing only. That my father will come and get me. He won't give me a lecture, he won't try to teach me a lesson. He won't ask a thousand questions or ask me to apologize. He'll just come and get me. 
[...]
"Just tell me where you are.” 

“Just ask how I'm feeling, I want to say. Just ask and I may tell you.
But no one does.” 

Betyg: 4/5