lördag 29 oktober 2011

The Unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Antal sidor: 452
Förlag: Simon and Schuester
Utgivningsår: 2011

Mara Dyer doesn't think life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.
She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.
There is.
She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong.
Mara Dyer var en bok som jag sett fram emot att läsa väldigt länge och hade rätt så, eller väldigt höga, förhoppningar på boken. Och den började bra. Jag blev genast fast efter de första kapitlen och ville vet mer om Mara Dyer och var ivrig på att se hur berättelsen skulle ta form. Men sen, efter kanske 50 sidor, när min nyfikenhet lagt sig lite så faller boken i mina ögon. Den var helt okej, tyckte jag, men inte så bra som nästan alla verkar tycka. Jag kunde inte riktigt se det magiska med boken. 
Boken cirkulerar väldigt mycket kring Mara och Noah, särskilt efter andra halvan av boken. Och på tal om Noah så gillade jag honom inte riktigt i början; tyckte jag hade läst hans personlighet förut, att han var för mycket av en klyscha. Sedan växte han lite i mina ögon i och med att han blev mer mänsklig och i slutet så kan jag väll säga att jag gillade honom. 
Något jag saknar med berättelsen och som jag tror hade gjort den mycket bättre är om vi fått lite mer av en förklaring tidigare i boken, nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro, och det kändes som jag fick spendera allt för stor del av boken genom att fundera. Jag säger inte att jag inte gillar "mysterier", men jag skulle ha uppskattat om vi kanske hade fått några ledtrådar. Att jag fått gissa lite själv. 
Något jag dock uppskattar väldigt mycket med boken och definitivt höjde den i mina ögon var slutet. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Gah, jag skojar inte när jag säger att jag inte kunde sova på kvällen efter att ha läst ut den klockan ett igår natt. (SPOILER. Gör texten vit så ni som vill läsa får markera.) Jag tror aldrig en bok gjort mig så rädd! När jag gick ut från mitt rum för att hämta ett glas vatten trodde jag hela tiden att jag skulle se Jude stå någonstans och hoppa på mig eller något, haha. Jag menar, woah, lever han? Jag såg definitivt inte att det skulle komma. Snälla återgå till att vara ett spöke! Jag kommer inte våga läsa nästa bok... (SPOILER SLUT).
Något annat jag gillar med boken är att jag aldrig blev uttråkad även om den inte var så spännande hela tiden. Hodkins slängde hela tiden in skummare och skummare händelser och det uppskattar jag, för jag har alltid gillat sådana böcker, haha. Hon lyckades överaska mig rejält i slutet (och göra mig livrädd), så jag kommer helt klart läsa nästa bok i serien (även om det inte är lika entusiastiskt), om än endast när det är ljust ute!
Betyg: 3.5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar