söndag 6 november 2011

The Son of Neptune - Rick Riordan

Titel: The Son of Neptune
Författare: Rick Riordan
Antal sidor: 513
Förlag: Disney Hyperion
Utgiven: Oktober 2011

Percy is confused. When he awoke from his long sleep, he didn't know much more than his name. His brain fuzz is lingering, even after the wolf Lupa tol him he is a demigod and trained him to fight with the pen/sword in his pocket. Somehow Percy manages to make it to a camp for half-bloods, despite the fact that he has to keep killing monsters along the way. But the camp doesn't ring and bells with him. The only thing he can recall from his past is another name: Annabeth

Hazel is supposed to be dead. When she lived before, she didn't do a very good job of it. Sure, she was an obedient daughter, even when her mother was possessed by greed. But that was the problem - when the Voice took over he mother and commanded Hazel to use her "gift" for and evil purpose, Hazel couldn't say no. Now because of her mistake, the future of the world is at risk. Hazel wished she could ride away from it all on the stallion that appears in her dreams.

Frank is a klutz. His grandmother says he is descended from heroes and can be anything he wants to be, but he doesn't see it. He doesn't even know who his father is. He keeps hoping Apollo will claim him, because the only thing he is good at is archery - although not good enough to win camp war games. His bulky physique makes him feel like an ox, especially infront of Hazel, his closest friend at camp. He trusts her completely - enough to share the secret he holds close to his heart.

Beginning at the "other" camp for half-bloods and extending as far as the land beyond the gods, this breathtaking second installment of the Heroes od Olympus series introduces new demigods, revives fearsome monsters, and features other remarkable creatures, all destined to play a part in the Prophesy of Seven.

Läste precis ut boken. Borde antagligen inte skriva en recension just nu, pga depressionen jag fick när jag insåg att tredje boken kommer ut om ett år. Heck, skriver ändå. Men måste varna er som inte läst Percy Jackson serien, ni kanske inte kommer fatta så mycket. Och jag kommer babbla. Och använda caps-lock. MYCKET.

Percy Jackson is back everyone! Om ni befunnit er i samma rum som mig så hade ni hört en fangirl skrika. Han är tillbaka! Dock i tredje person, men jag hade faktiskt inga problem med det. Det var roligt att se hur andra såg Percy. I The Son of Neptune introduceras man även för två andra demigods; Hazel och Frank. Och det luktar triangeldrama! Missförstå mig inte nu. Percy är inte en del av triangeldramat, men ja, ni som läst boken vet jag menar. Yuck. Jag har faktiskt inget emot Riordans kommande "triangeldraman" (ja, det ser ut att bli två), för han gör dem såå bra! Den enda författaren som faktiskt får mig att se fram emot brustna hjärtan. 

ÅRETS BÄSTA BOK. Ville bara klargöra det för alla. Har ni inte läst The Heroes of Olympus? Köp första boken! Har ni inte läst Percy Jackson? Vad gör ni med era liv?!! Jag menar allvarligt. Läs böckerna NU. 

Till det jag gillade med boken. ALLT. Jag skojar inte. Jag älskade varenda sida, saknade dock Camp Half-Blood och gamla karaktärer, men ändå älskade jag varje sida! Jag älskade idén, the storyline, Nico, Franks mormor, Ella, Octavian, Tyson, hästen jag inte längre kommer ihåg namnet på, Terminus, gudarna, monstren, det faktum att döden har en iPad, ALLT. Allt, allt, allt. Jag tappade räkningen på hur många gånger under boken jag kiknade av skratt på grund av klockrena kommentarer och händelser. Under de sista femtio sidorna skrattade jag säkert högt under varannan sida, och jag tappade helt bort tiden medan jag sträckläste de kanske sista 150 sidorna. 

Till de nya karaktärerna. Jag gillade faktiskt Frank och Hazel väldigt mycket, även om ingen kan slå Percy Jackson. Om jag hade fått välja hade jag nog velat läsa mer ur hans perspektiv. Men jao, man kan inte få allt. Och något jag verkligen uppskattade med boken var att de är mycket mörkare än Percy Jackson serien och även om den passar för yngre åldrar också så är den mer inriktad på oss som är lite äldre och växt upp med Percy Jackson (yikes, det blev en lång mening). Jag menar ta Hazels och Franks förflutna till att börja med: vad de varit med om (och har att se fram emot) skulle räcka för att göra vem som helst deprimerad. 
Och så har vi Octavian som jag har någon slags hatkärlek till. Man skär inte sönder Percys gossedjurs panda ostraffat. Det gör man bara inte.

Det enda jag möjligen skulle kunna klaga på är hur våra tre hjältar handlade på vissa ställen. Haha, när de bara hade typ några timmar kvar tills världen skulle gå under om de inte lyckades med sitt uppdrag i tid så bara: "Hey, let's go eat some food!" Verkligen? VERKLIGEN? Världen håller på att gå under och ni går och sätter er i en restaurang och äter. Visst, jag förstår om ni är hungriga. Men.. verkligen? 
En annan sak är att i början fann jag det lite rörigt med det romerska namnen för gudarna. Men jag vande mig efter ett tag, även om mitt hjärta för alltid kommer tillhöra de grekiska gudarna och namnen. 

Jag skulle kunna babbla på i evigheter om boken. Hur slutet fick mig att förbanna Rick Riordans namn för att jag var tvungen att vänta så länge på något som skulle kunna tagit honom ett extra kapitel för att göra mig nöjd. Åh, jag behöver Mark of Athena nu.

Betyg: 5/5

Några citat (för att jag var tvungen):

“Um...is that thing tame?" Frank said.
The horse whinnied angrily.
"I don't think so," Percy guessed. "He just said, 'I will trample you to death, silly Chinese Canadian baby man'.” 

“There!" Mars finished writing and threw the scroll at Octavian. "A prophecy. You can add it to your books, engrave it on the floor, whatever."
Octavian read the scroll. "This says, 'Go to Alaska. Find Thanatos and free him. Come back by sundown on June twenty-fourth or die'."
"Yes," Mars said. "Is that not clear?"
"Well, my lord...usually prophecies are unclear. They're wrapped in riddles. They rhyme, and..."
Mars casually popped another grenade off his belt. "Yes?"
"The prophecy is clear!" Octavian announced. "A quest!”

“Reyna sent me to get Percy," Frank said. "Did Octavian accept you?"
"Yeah," Percy said. "He slaughtered my panda.” 

“Back in my day, we died all the time, and we liked it!”

“I'm fine!" Percy yelled out as he ran by, followed by a giant screaming bloody murder.”

"THAT'S IT!" Terminus cried. "That's AGAINST THE RULES!"
Polybotes frowned, obviously confused that he was being told off by a statue. "What are you?" he growled. "Shut up!" 
He pushed the statue over and turned back to Percy.
"Now I'm MAD!" Terminus shrieked. 

2 kommentarer:

  1. Älskar den här boken! Och älskar citaten! :D

    SvaraRadera
  2. Jag har precis läst ut the lost hero och ska börja läsa the son of Neptune. De är JÄTTE bra. Jag har även läst böckerna om Percy Jackson och blev jätte glad när det kom fler böcker!

    SvaraRadera