söndag 4 december 2011

Diskussionsfråga 2: Vad vill ni med ert skrivande?

Jag vet att väldigt många av er bokbloggare därute skriver egna texter eller böcker, eller som i mitt fall jobbar på sitt första manus utan att ha avslutat något ännu. Jag skriver på en berättelse jag verkligen brinner för och jag vill att världen ska veta om. Med andra ord vill jag någon gång (säkert efter mååånga omskrivningar) få denna berättelse publicerad. På något sätt. Ibland känns det som en omöjlig uppgift, men ibland kan jag inte låta bli att tänka: Varför inte? Varför inte jag liksom? 


Sedan skriver jag också dagbok. För att när det har hänt något i mitt liv som gjort mig glad, ledsen, sårad, hämndlysten, arg, upprörd, ja listan går vidare, så måste jag skriva av mig. Jag måste skriva för att få utlopp för känslor, och kanske också för att veta att dessa ord och känslor nu är bevarade. Det är då jag skriver som bäst. När jag måste få skriva ner något. 


Så nu frågar jag er, vad vill ni med ert skrivande? Bli publicerade? Eller skriver ni bara för att det är roligt, utan att ha något mål med det? Drömmer ni likt som jag att någon gång i framtiden bli en författare? Och kanske till och med leva på det? 



9 kommentarer:

  1. Klart som tusan att jag vill bli en publicerad författare :D det är min högsta dröm ^^

    SvaraRadera
  2. Älskar att ha någonstans att kunna skriva av sig. När jag varit med om något... Väldigt udda eller något ganska dramatiskt brukar jag omvandla det till en händelse i en text.
    I övrigt så skriver jag dels för att jag tycker att det är grymt kul, men självklart vill jag även bli publicerad. En av mina större drömmar. Dock tänker jag (tyvärr) tillräckligt realistiskt nog att inte satsa på det som ett heltidsjobb, utan spenderar mer tid åt skolan.

    SvaraRadera
  3. Jag skriver för att jag älskar att skriva och aldrig skulle kunna överleva utan mina ord och det är ungefär det. Den dagen jag börjar göra det på grund av någonting annat kan jag lika gärna sluta.

    SvaraRadera
  4. Jag skriver för att jag älskar det och för att jag inte vet hur man lever ett liv utan att skriva. Har skrivit berättelser sedan jag lärde mig skriva när jag var miniliten och kan inte föreställa mig mitt liv utan det. Det är vem jag är, vad jag är menad att göra, och något jag aldrig kommer sluta med.

    Självklart vore det otroligt att bli publicerad. För att få ut sina ord till andra som kan läsa dem och ha åsikter och tankar om det man skrivit. Jag vill höra vad andra tycker om det jag skapat i mina tankar, och jag vill skapa mitt avtryck i världen. Men om jag aldrig får mina ord publicerade så går inte världen under eller nåt, för de är mina oavsett och kommer ändå att finnas kvar.

    Bara tanken på att man kan komma på precis vad som helst, att man är som en slags gud som avgör allting, gör mig helt upprymd och ger mig fjärilar i magen. Det är en underbar känsla! Lycka till med ditt skrivande :)

    SvaraRadera
  5. Jag skriver för att jag älskar det. Och ja jag skulle vilja kunna försörja mig på det en vacker dag. Antigen som författare eller någon form av journalist. Fast kommer alltid att skriva även om det inte blir något mer än att sitta och knåpa själv :)

    SvaraRadera
  6. Min dröm skulle nog vara att någon gång bli publicerad, men just nu känns drömmen avlägsen. Så nu är det mest för att förklara, få visa med stavelser varför det är som det är. Kanske lite invecklat, men jag älskar skrivandet och skulle nog inte klara mig utan det :)

    SvaraRadera
  7. Jag älskar att läsa och tycker om att skapa egna världar och befolkar dem med karaktärer. Skriva är kul, men inte alltid. Oftast är det bara kämpigt. Men jag ger inte upp för att jag tror på mina berättelser plus jag vill lämna något av mina verk till eftervärlden :)

    SvaraRadera
  8. Antar att jag drömmer om att bli publicerad och bli en författare ^^

    SvaraRadera
  9. Självklart drömmer jag om att bli publicerad, det är ju min högsta dröm! Men givetvis måste man vara realistisk och inse att det är väldigt svårt att bli utgiven, så för min del räcker det med att åtminstone någon läser det jag har skrivit, och förhoppningsvis uppskattar det.

    SvaraRadera