lördag 18 februari 2012

Bloodrose - Andrea Cremer

Titel: Bloodrose
Författare: Andrea Cremer
Antal sidor: 406
Förlag: Philomel 
Utgivningsdatum: Januari 3 2012


Calla has always welcomed war.

But now that the final battle is upon her, there's more at stake than fighting. There's saving Ren, even if it incurs Shay's wrath. There's keeping Ansel safe, even if he's been branded a traitor. There's proving herself as the pack's alpha, facing unnamable horrors, and ridding the world of the Keepers' magic once and for all. And then there's deciding what to do when the war ends. If Calla makes it out alive, that is.



Det finns många ord för att beskriva den här boken, där epic, sorglig, underbar och förkrossande bara är några av dem. Andrea Cremer är inte rädd för att döda karaktärer och de sista sisådär 100 sidor satt jag och bet på mina naglar mellan tårarna för jag var rädd för vad som skulle stå på nästa sida. För grät gjorde jag allt. I rätt så stora mängder. Då jag stängde boken kände jag mig tom och visste för några timmar inte vad jag skulle göra med mitt liv, haha. 


Slutet alltså. Jag har svårt för att bestämma mig om jag gillar det eller inte. Kanske, kanske inte. Det var verkligen inte vad jag förväntat mig. Det var sorgligt, men ändå inte. Det är svårt att veta om det var lyckligt, men jag tror nog att jo, det var nog lyckligt, på sitt egna lilla sätt. Ändå var jag djupt djupt deprimerad och ville ge författaren en smäll på käften för att hon vågade avsluta serien på sättet hon gjorde.


Favoritkaraktärerna är många. Vi har Mason, Connor, Nev, Bryn, Ansel, Ethan, Ren, Calla, Adne, Sabine... okej, nu insåg jag just att jag nästan räknade upp alla karaktärer som var med i boken. Men jag älskar dem ju alla. Callas flock och The Searchers. Men de absoluta favoriterna måste nog vara Connor och Mason. På något sätt kan de alltid få mig att skratta. Calla gillar jag som berättarröst, även om jag verkligen störde mig på henne ibland under bokens gång. Jag säger bara en sak: make up your mind. Jag hatade hur hon hela tiden velade mellan Ren och Shay och på så sätt sårade båda deras känslor. Men det var väll nästan det enda negativa med boken, och så klart att Calla kan ha lite problem med sin ilska ibland, haha. Och att Ansel var deprimerad i hela boken. Ugh. Jag som älskade honom i första boken.


Jag varnar er för när ni plockar upp Bloodrose att det inte kommer finnas tid för andrum. Den var som en drog för mig, och när jag väl öppnade den var det oerhört svårt att stänga den igen. Och nu till en rätt så stor mega spoiler som ni absolut inte borde se om ni inte läst boken, det handlar nämligen om kärleksintressena. Ni får markera för att läsa. ( Calla valde alltså Shay. Och Ren dog. Ren dog. Om ni inte redan listat ut det så var det hans dödsfall som fick mig att grina så otroligt mycket. Varje gång de nämnde hans namn efter han dött så började tårarna rinna igen. Varför Andrea Cremer?? Varför gör du så här mot mig? Fast jag förstår ju varför. Båda killarna kunde inte överleva för det skulle nästan vara ännu grymmare mot oss som läsare och mot killen som Calla inte valde. Ändå är jag så otroligt arg. Ren fick inte ens några sista ord. Den som han trott var hans far dödade honom genom att bryta hans nacke. VAD ÄR DET FÖR DÖD? Men det faktum att han inte fick några sista ord var nog det som gjorde mig mest ledsen. Han dog, bara sådär, i stridens hetta och det gick alldeles för fort. Och vad tycker jag då om att Calla och Shay fick varandra? När man tänker efter så är ju symbolen för deras kärlek fin. Calla valde inte den hon var menad för utan vågade gå sin egen väg och offrade allt för sin kärlek till Shay. Och han växte faktiskt lite i mina ögon i Bloodrose. Jag säger inte att jag gillar honom, men jag gillade honom bättre i alla fall. Och Calla var väll ändå menad att vara med honom, så jag får helt enkelt acceptera det. Det som gör mig mest upprörd är ändå Rens död. )


Okej vet ni vad? Jag skulle kunna dra ut på den här recensionen hur länge som helst, och allt jag vill göra är att snacka spoilers och kunna diskutera boken med någon. Arghh varför har jag ingen nära vän som läser som jag gör? Det är så jobbigt att ha alla sina tankar för sig själv.


Okej, jag ska avsluta med att säga att Bloodrose helt klart är min favorit i serien. Alla karaktärer jag älskat från första boken och sedan även de nya från Wolfsbane kom samman och jag älskade så gott som varje ögonblick  (förutom då jag var livrädd för att Cremer skulle döda alla mina favoritkaraktärer vill säga). Ett tag var jag nästan beredd att ge den en stjärna bara för att allt var så sorgligt, men det skulle varit väldigt väldigt orättvist. Så det får bli fem stjärnor. Och mycket välförtjänta sådana. 


Betyg: 5/5

5 kommentarer:

  1. Åh gud, vad jag är sugen på att läsa den nu!!! Måste köpa den så snart den kommer ut på pocketform!

    SvaraRadera
  2. Åh jag var så arg i slutet! Själva slutet i sig tyckte jag ändå så riktigt bra om, men det som hände i spoilertexten. Fy! Och på ett sånt dumt sätt och SPOILER!!!!!!!!!!!!
    inte av den personen SPOILER SLUT!!!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Kan inte du göra en bookshelf tour där du berättar lite vad du tyckte om böckerna? :)

    SvaraRadera
  4. Svar Petra: Håller helt med! Att det var av den personen var bland det värsta.

    Svar Linnea: Jo det skulle jag kanske kunna göra! Har faktiskt tänkt göra en bookshelf tour ett tag nu... får se om det kanske blir av när jag får sportlov om en vecka! :)

    SvaraRadera
  5. Verkar jättebra :) Men du skriver "älskade honom i FÖRSTA boken", vilken är den första? :)

    SvaraRadera