lördag 11 februari 2012

The Iron King - Julie Kagawa

Titel: The Iron King
Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 363
Förlag: Harlequin Teen
Utgivningsdatum: 1 Februari 2010

Meghan Chase has a secret destiny; one she could never have imagined. 

Something has always felt slightly off in Meghan's life, ever since her father disappeared before her eyes when she was six. She has never quite fit in at school or at home. 

When a dark stranger begins watching her from afar, and her prankster best friend becomes strangely protective of her, Meghan senses that everything she's known is about to change. 

But she could never have guessed the truth - that she is the daughter of a mythical faery king and is a pawn in a deadly war. Now Meghan will learn just how far she'll go to save someone she cares about, to stop a mysterious evil no faery creature dare face; and to find love with a young prince who might rather see her dead than let her touch his icy heart.



Okej, då har alltså även jag läst The Iron King av Julie Kagawa. Jag hade inga särskilda förhoppningar när jag öppnade boken, då jag har hört rätt så många dåliga ord om dem, men även så klart många bra. Och vi kan väll säga så att det finns vissa saker jag gillade med boken, men också många saker jag ogillade.


Först och främst kändes det aldrig som jag verkligen sögs in i berättelsen. Jag läste orden, men blev på något sätt aldrig indragen i berättelsen. Ofta tyckte jag boken kunde bli lite seg och det kändes som författaren slängt in en del händelser bara för att få ner fler ord. 


Meghan tyckte jag inte om överdrivet mycket som huvudkaraktär. Hon var en sådan där övergod typ, men som ibland kunde bli rätt så självisk. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men bönföll hon inte Puck att följa med henne trots att hon visste att det skulle förstöra hans liv och få honom utkastad från sitt hem? Jo, något i den stilen var det nog. 


Och är det bara jag som ser en del likheter med Percy Jackson och The Iron King? Båda huvudpersonerna får reda på att de är till hälften något "övernaturligt", en familjemedlem tas från dem båda, de ger sig ut på ett uppdrag för att hämta tillbaka personen, de har en "beskyddare" som ser efter dem i skolan och de har båda den svagheten att de skulle göra vad som helst för sina vänner eller familj. Så kanske har författaren hämtat lite inspiration från Percy Jackson eller så är det en tillfällighet.


Något jag dock gillade var älvlandet Nevernever. Man visste aldrig vad som skulle dyka upp härnäst, vilket var roligt. Och så har vi ju även katten Grimalkin som nog måste vara min favoritkaraktär i boken. Puck gillade jag även han väldigt mycket och Ash var helt okej. Dock kan jag inte se varför båda är så intresserade av Meghan.


Så jag avslutar med att säga att boken var helt okej, men att jag är högt tveksam till om jag någonsin kommer läsa dess uppföljare. Men det är väldigt många som gillar den, så om ni känner för det tycker jag helt klart att ni borde ge den en chans!


Betyg: 2.5/5

4 kommentarer:

  1. Jag kände nästan precis som du när jag läste den här boken!:)

    SvaraRadera
  2. Fin blogg du har! :) Jag ska läsa den här boken och bilda mig en egen uppfattning, men dom flesta som har läst denna säger samma som du. Kram! :)

    SvaraRadera
  3. SVAR: Ja, det måste du! :D

    SvaraRadera
  4. Svar: Haha, hoppas du kryar på dig! =) Ja det hade jag, hoppas din dag var bra ändå din med!! :)

    SvaraRadera