onsdag 15 februari 2012

Under the Never Sky - Veronica Rossi

Titel: Under the Never Sky
Författare: Veronica Rossi
Antal sidor: 374
Förlag: Harper Collins
Utgivningsdatum: 3 Januari 2012


Since she'd been on the outside, she'd survived an Aether storm, she'd had a knife held to her throat, and she'd seen men murdered. This was worse.

Exiled from her home, the enclosed city of Reverie, Aria knows her chances of surviving in the outer wasteland - known as The Death Shop - are slim. If the cannibals don't get her, the violent, electrified energy storms will. She's been taught that the very air she breathes can kill her. Then Aria meets an Outsider named Perry. He's wild - a savage - and her only hope of staying alive.

A hunter for his tribe in a merciless landscape, Perry views Aria as sheltered and fragile - everything he would expect from a Dweller. But he needs Aria's help too; she alone holds the key to his redemption. Opposites in nearly every way, Aria and Perry must accept each other to survive. Their unlikely alliance forges a bond that will determine the fate of all who live under the never sky.



Jag ska inte ljuga då jag säger att jag hade rätt så höga förväntningar på Under the Never Sky. Det var en av de böcker jag bara var tvungen att läsa under 2012 och som jag såg väldigt mycket fram emot. Och jag ska väll inte säga att jag är besviken, för jag vet att jag ogillar när folk säger så, men den levde väll inte riktigt upp till mina förväntningar.


Boken var inte alls som jag förväntat mig. För det första trodde jag bara att det skulle vara Aria's POV, men om jag läst beskrivningen lite bättre hade jag kanske förstått att man faktiskt får läsa från Perry's POV också. Och detta hade jag inget problem med. De hade ungefär vartannat kapitel, och det tyckte jag funkade bra. Som karaktärer var de helt okej bra, men jag föredrog helt klart Perry. Dock gillar jag deras relation till varandra i slutet, mycket fin på något sätt.


Det som kanske var mitt största problem med boken var takten och att jag aldrig riktigt förstod mig på världen. Det var först när halva boken gått som jag började dras in i berättelsen, men jag önskar ändå att det hade hänt lite mer. Eller det hände ju saker, det gjorde det, kanske var problemet att de flesta händelser bara inte fångade mig. Det var först när slutet kom som jag tyckte boken blev spännande, och den allra sista sidan måste jag säga var väldigt vacker. Men så kommer vi till världen författaren har byggt upp. För det första förstod jag mig aldrig riktigt på det där med stormarna och hur de var och såg ut. Och något jag hade hoppats på var väll att vi skulle få se lite av Arias stad, men icke.


Språket tycker jag är bra och min favoritkaraktär i boken måste vara Roar. Efter att han introducerades tyckte jag verkligen att berättelsen lyftes. Cinder tyckte jag mest var irriterande, men jag han var viktig för berättelsen, så jag förstår varför han var med. Och trots att jag har klagat lite nu så finns det verkligen en del saker jag tyckte mycket om, och mot slutet sögs jag som sagt verkligen in i berättelsen och tyckte den var bra. Så ja, en helt okej bra bok. Jag har hört att folk som gillar Blood Red Road även skulle gilla den här boken, så de som gjorde det kanske ska ge den en chans.


Betyg: 3/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar