tisdag 6 mars 2012

Shatter Me - Tahereh Mafi

Titel: Shatter Me
Författare: Tahereh Mafi
Antal sidor: 338
Förlag: HarperCollins
Utgivningsdatum: 15 November 2011

Juliette hasn't touched anyone in exactly 264 days.

The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette's touch is fatal. As long as she doesn't hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don't fly anymore, and the clouds are the wrong color.

The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war-- and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she's exactly what they need right now.

Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.

In this electrifying debut, Tahereh Mafi presents a world as riveting as The Hunger Games and a superhero story as thrilling as The X-Men. Full of pulse-pounding romance, intoxicating villainy, and high-stakes choices, Shatter Me is a fresh and original dystopian novel—with a paranormal twist—that will leave readers anxiously awaiting its sequel.


Då jag plockade upp Shatter Me visste jag så mycket som att det var en dystopi och att det handlade om en tjej som varit inlåst och ingen hade rört vid henne på 264 dagar. Och ja, det var väll vad den handlade om. För boken fokuserar väldigt mycket på Juliette och hennes "sjukdom", i varje fall under de två första tredjedelarna och jag tyckte väll att det blev lite enformigt efter ett tag. För det hände verkligen inte särskilt mycket förens slutet kom. Och det var först då jag började tycka att boken blev bra.

Det första jag lade märke till då jag läste var sättet boken var skriven på. Många meningar är överstrukna, och det är som om Juliette stryker över det hon vet är sant men att hon sedan försöker intala sig själv något annat. Tror jag, haha. Och det tog ett tag för mig att vänja mig vid författarens skrivsätt.

Juliette är för mig inte någon karaktär som sticker ut ur mängden. Jag fick aldrig något grepp om henne och när jag tänker efter var det väll egentligen inte någon karaktär som fastnade. Adam och Kinji tyckte jag var helt okej i varje fall. Warner var bara.. skum. Honom gillade jag inte alls, haha. Men det var väll inte meningen att man skulle göra det heller.

Och sedan kommer vi till världen de lever i som jag egentligen inte förstod mig på överhuvudtaget. Kanske var det för att jag skumläste lite ibland, jag vet inte, men så här i efterhand har jag ingen aning om varför världen blev som den blev eller hur den ser ut. Fåglar kan inte flyga. Det är typ så mycket jag vet.

I nuläget är jag väll lite osäker på om jag kommer plocka upp andra delen i serien. Kanske om jag ser den på bibblan (vilket jag antagligen inte kommer göra, haha), men jag tror inte jag spenderar mina pengar på att köpa fortsättningen.

Bästa citatet: “I spent my life folded between the pages of books.
In the absence of human relationships I formed bonds with paper characters. I lived love and loss through stories threaded in history; I experienced adolescence by association. My world is one interwoven web of words, stringing limb to limb, bone to sinew, thoughts and images all together. I am a being comprised of letters, a character created by sentences, a figment of imagination formed through fiction.”


Betyg: 3/5

2 kommentarer:

  1. Svar: Gör det! Den är verkligen helt underbar och speciell!

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag har länkat din blogg på min blogg och jag undrar om du skulle kunna länka också?

    SvaraRadera