lördag 21 april 2012

The Fault in Our Stars - John Green

Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Antal sidor: 318
Förlag: Dutton Books
Utgivningsdatum: 10 Januari 2012

Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 12, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now. 

Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault. 

Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.



Jag vet inte om jag är hjärtlös eller något. Innan jag började boken trodde jag med säkerhet att jag skulle fälla tiotals tårar. För det var vad jag läst i alla recensioner. Att man skulle gråta ögon ur sig. Men jag kunde inte så mycket som röra en min. Gör det mig omänsklig? För personerna i den här boken hade trots allt cancer. Och det kanske var just det. Böcker som handlar om cancer.. jag mår inte bra av att läsa dem. Det bildas liksom en obehaglig känsla i min mage som inte vill försvinna. Men mot slutet föll ändå mina tårar. När det var kanske 50 sidor kvar kom de och då var det rätt så svårt att sluta gråta. 


Jag gillade verkligen karaktärerna i boken och de växte i mina ögon för varje sida som gick. Behöver jag säga mer än Augustus Waters? Aaah. Jag älskar Augustus. Jag älskar Hazel. Jag gillar dem tillsammans och avgudar deras "okay" lite smått. ("Okay." "Okay." "Oh, my God, stop flirting with me!") Och så har vi ju även Isaac som även han är en trevlig liten prick. Jag hade gärna sett mer av honom!


För att vara en sådan tragisk bok så har The Fault in Our Stars ändå gott om humor. Jag skrattade högt vid flera tillfällen och smålog ofta för mig själv. Och det är vid de här ögonblicken som jag verkligen gillar boken, medan jag i andra ögonblick bara tycker den är helt okej. Jag har helt enkelt lite svårt för att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte om den. Det är en sådan där bok som jag inte skulle kunna ge rättvisa med mitt betyg, just för att jag inte riktigt vet för den i mina ögon förtjänar. 


Ugh, jag känner att det här inte alls blir någon vettig recension, för jag vet verkligen inte vad jag tycker. Var den bra eller bara för hemsk och för mycket sjukdomar för min smak? Något jag vet är i alla fall att John Green skriver fantastiskt och han skapar underbara karaktärer. Så där. Nog för mig. Jag ska snart försöka läsa om boken för att se vad jag verkligen tycker, och här får ni några riktigt fina citat som avslutning från mig. 


Favorit citat:
“Sometimes, you read a book and it fills you with this weird evangelical zeal, and you become convinced that the shattered world will never be put back together unless and until all living humans read the book. And then there are book which you can't tell people about, books so special and rare and yours that advertising your affection feels like a betrayal.” 


“I told Augustus the broad outline of my miracle: diagnosed with Stage IV thyroid cancer when I was thirteen. (I didn’t tell him that the diagnosis came three months after I got my first period. Like: Congratulations! You’re a woman. Now die.)” 


“I fell in love the way you fall asleep: slowly, then all at once.” 


"You will not kill my girlfriend today, International Terrorist of Ambiguous Nationality!"


(SPOILER. Markera för att läsa. Det var även här jag började gråta skulle jag tro.) 
"But I will say this: When the scientists of the future show up at my house with robot eyes and they tell me to try them on, I will tell the scientists to screw off, because I do not want to see a world without him."
   I was kinda crying by then. "


Notering: Läser om slutet just nu. Sitter och grinar ännu mer än jag gjorde första gången. Jag har nog en djup, djup, förkrossad hatkärlek till den här boken.

3 kommentarer:

  1. Men åh! Visst är det hemskt svårt att göra en rättvis bokrecension av TFiOS? Har fortfarande inte lyckats, men det kommer väl snart.. Samlar fortfarande tankarna och då läste jag ändå ut den för ett bra tag sedan..

    SvaraRadera
  2. Åh, jag är så nyfiken på den men den kommer aldrig in på bibblan här. Får kanske köpa den ändå men det verkar vara ett bra köp eftersom alla lovordar den :)

    SvaraRadera
  3. "Böcker som handlar om cancer.. jag mår inte bra av att läsa dem. Det bildas liksom en obehaglig känsla i min mage som inte vill försvinna."

    Jag är precis likadan, om jag läser om något tragiskt och sorligt får jag (precis som du skriver)en obehaglig känsla i magen, en klump av oro. Det är som att jag blir ledsen inuti. Och ändå är det dom böckerna som är så fruktansvärt bra!

    Har förresten skrivit om det här inlägget på min blogg:
    http://boklisa.blogspot.se/2012/05/jag-grater-inte.html

    SvaraRadera