onsdag 30 maj 2012

det där med dåligt självförtroende.

okej, jag försökte skriva det här inlägget för en halvtimme sedan, men insåg sedan att jag lät alldeles för mycket som en ilsken och missförstådd tonåring med fåniga problem. så here we go again. jag har, som ni kanske redan listat ut med hjälp av titeln, fått mig en rejäl släng av dåligt självförtroende. jag fick tillbaka mina nationella prov i svenska idag och så sitter läraren där och kritiserar och kritiserar min skrivdel och pratar om hur det här kommer sänka hela mitt betyg. jag ville bara lägga mig ner på marken och gråta. vilket var något som jag i för sig gjorde när jag kom hem sen (jag som inte gråtit på flera månader stört grät verkligen). och min lärare kunde ju inte inse det, men han hade träffat en oerhört känslig punkt. mitt skrivande. så den senaste timmen har jag alltså ifrågasatt mig själv rätt så ordentligt. tänk om jag inte alls kan skriva? tänk om det är något jag bara fått för mig, och att jag egentligen är blind för mina egna ord? huh. men ni måste inse att när just skrivande är något man vill jobba med i framtiden och så sitter det en gammal gubbe framför en och kritiserar allt man gör så tar det. i för sig pratade han mest om min disposition. men ni vet, det svider ändå på något sätt. och jag antar att det väll inte bara var det där som fick mig att gråta idag, utan allt. läxor, press inom min sport, jobbiga personer som inte kan inse att det finns fler här i världen med problem, en bror som kom hem full i helgen och fått för sig att det är okej att röka. det sistnämnda bryr jag väll mig egentligen inte så mycket om, han är trots att nitton. det är mer mamma jag är orolig för. hjälp, jag vet inte varför jag skriver detta. egentligen ville jag bara berätta att min blogg kommer vara lite inaktiv i en eller två veckor framöver. så ja, ta hand om er. själv ska jag återgå till mina läxor innan jag sticker iväg och tränar. förhoppningsvis hinner jag förbi biblioteket innan de stänger sen också. böcker har blivit min flyktväg och min drog skulle man väll kunna säga.

20 kommentarer:

  1. Men gud jag tycker verkligen synd om dig!
    Jag själv grät senast några dagar innan mitt utvecklingssamtal. Det kändes liksom som om alla bara förväntade sig så mycket hela tiden och jag själv kände bara för en paus...
    Själva utvecklingssamtalet gick bra, det var bara innan som jag helst ville hoppa in i någon av mina berättelser för att slippa allt... Jobbig känsla...

    SvaraRadera
  2. Låter hemsk jobbigt. Jag hatar att få kritik på saker jag känner mig säker på. Det bästa är nog att göra som du gör nu - fokusera på det viktiga och lägg saker som bloggen åt sidan en stund tills du känner att du har tid igen. Hoppas du mår bättre snart!

    SvaraRadera
  3. Åh fy, vad sånt där kan svida. Fast nationella prov ska INTE kunna sänka ditt betyg. Det är ren fakta. Nationella prov är främst till för att kunna HÖJA betygen, aldrig sänka, det är inte ens tillåtet att sänka en elevs betyg på grund av resultaten på ett nationellt prov, har jag för mig. Så på den punkten är din lärare verkligen ute och cyklar.
    Men jag förstår dig precis. Jag fick själv panik när jag började högstadiet och upptäckte att det var jättemånga i min klass som var mycket bättre än mig på att skriva. Jag fick aldrig beröm, trorts att skrivandet var en del av mig och att jag skrev direkt från själen. Det sved verkligen.
    Men stoppade det mig? Svar nej. Så sluta INTE med ditt skrivande. Låt inte det som din lärare sa komma i vägen. Du är jätteduktig, det ser jag bara av att läsa det här inlägget.
    <3

    SvaraRadera
  4. Jag tror på ditt skrivande Lisa! Som Pia säger, bara genom att läsa inlägget ser man att du kan! Så låt inte en gubbe förstöra för dig!

    SvaraRadera
  5. Fy vad jag tycker synd om dig. Ärligt alltså. Jag har det själv så för tillfället. Med skolan alltså. Alldeles för mycket läxor och alldeles för mycket krav. Jag är dessutom livrädd för att det gick dåligt på nationella proven och om mina farhågor är besannade kommer jag nog också bryta ihop... Jag ville bara säga att jag förstår hur du ´känner dig och jag hoppas att (jag kommer inte på något passande att skriva jus tför tillfället) det blir bättre snart för dig. Precis som att jag hoppas samma sak för mig själv för just nu är det inte roligt..<3 Du vet ju i alla fall att de allra flesta som läser din blogg tycker om sättet du skriver på. Jag gör det i alla fall!

    SvaraRadera
  6. Åh, hoppas verkligen att det blir bättre så småningom! Är fruktansvärt dålig på att komma med tröstande saker och så där, så jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, men du ska veta att det märks att du kan skriva när man läser din blogg. Kram <3

    SvaraRadera
  7. Åh, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag vet precis hur jobbigt det är att bli kritiserad både när man själv känner sig säker och brinner för något, och när man helt enkelt inte orkar ta kritik. Liknande saker har hänt mig också, flera gånger, och det är så jobbigt.

    Nu har jag ju inte läst särskilt mycket av det du skrivit, men av dina recensioner och blogginlägg att se tycker jag att du skriver jättebra! Jag gillar tonen när du berättar och ditt språk är också bra. Det tycker jag i alla fall :) Kram!

    SvaraRadera
  8. Stackars dig! Förstår att det känns jobbigt för dig! Det är hemskt när man blir kritiserad för något man tycker om tycker känner sig säker på.
    Men inte kan han väl sänka betyget för nationella provet?
    Men ge inte upp skrivandet. Jag gillar din blogg och hur du skriver. Ju mer du skriver ju mer utvecklas ditt skrivande.

    SvaraRadera
  9. Åh, det låter verkligen fruktansvärt jobbigt :/
    Att bli kritiserad för något man jobbat hårt med och verkligen kan, och ja.. Sådant är verkligen så jobbigt.

    Är även jag rätt dålig på tröstande ord och sådant men jag hoppas att det blir bättre, och att du fortsätter kämpa på!

    SvaraRadera
  10. Stackars, stackars dig! Gubben borde läsa din blogg, då ser han att du verkligen kan skriva - för du skriver helt otroligt bra recensioner.

    Hoppas verkligen att det blir bättre snart! <3

    SvaraRadera
  11. Det är alltid jobbigt att bli kritiserad på något som man tycker att man själv är bra på. Man blir arg, ledsen och frustrerad i allmänhet men det är viktigt att veta kritik är bara en annans människas åsikt, det är du som väljer om du vill ta till dig den eller inte. Är kritiken oberättigad så skit i den, men om det faktiskt ligger sanning i den så vet du nu vad som behöver åtgärdas. Nu vet jag ju inte vad läraren sa eller hur ditt arbete såg ut, men om kritiken är konstruktiv så kommer du att bli en bättre skribent av det.

    Hoppas att du kommer att känna dig bättre snart! Gillar din blogg!

    SvaraRadera
  12. Jag har själv också trott att skrivandet var en grej som jag var duktig på. Tills jag började på gymnasiet och min lärare också -mer eller mindre- krossade mina texter, både nationella och recensioner. Det tog mig sjukt lång tid att ta till mig hans kritik och jag pendlade verkligen hela tiden mellan olika betyg. Tursamt nog fick vi uppdelat betyg med flera "underbetyg" där man fick som max VG för disposition och kunde få exempelvis MVG- på innehåll och VG+ för språket. Så för mig var det en bra grej att han gav mig kritik, även om jag då inte tyckte jag förtjänade en sådan hård. Det tog som sagt sin tid att smälta det och för mig att göra något åt det - skriva mer, gå till honom och andra för feedback på mina texter, läsa mer litteratur och artiklar. Det var inte min lärare som egentligen var elak utan snarare jag som behövde lära mig mer. Utvecklingen är a och o. Han gav mig konstruktiv kritik och förbättrade mitt språk så otroligt att jag är honom evigt tacksam. Jag skämtar inte. Så visst, jag fick aldrig det där betyget jag ville ha, men jag blev en desto bättre "skribent". Vissa lärare lär bara ut på olika sätt, även om din kanske är extra elak. Isåfall tror jag det gör dig bäst om du pratar med honom - folk är sällan så elaka som de framstår. Särskilt vad gäller betygssättandet. I övrigt är jag till viss del villig att hålla med Pias kommentar att nationella ska ge dig en skjuts upp och inte ner - men om man är på MVG-nivå i vanliga fall och plötsligt skriver G+ på nationella är det uppenbarligen något som gått fel och då får man nog överblicka alla ens prestationer.

    Gud, det hela lät kanske väldigt deprimerande och inte alls snällt. Men - låt dig aldrig begränsas till vad andra tycker och tänker om dig. Såklart kan man bli världens bästa ändå! Skrivande är något man egentligen bara borde kunna bli bättre på. Fast jag måste ju säga att du verkligen inte är dålig på att skriva - snarare väldigt bra. Säger slutligen som Eleanor Roosevelt: "No one can make you feel inferior without your consent." :-)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  13. Jag är ledsen för dig. Ibland (ofta?) är världen emot en. Jag vet inte riktigt vad jag kan säga - jag tycker du skriver bra av det lilla jag sett - förutom att du har en vän här! Och jag förstår verkligen att du skrev inlägget - ibland är behovet att bara få ut sig lite tankar stort.

    SvaraRadera
  14. Jag kan inte säga annat än kämpa på. Vet hur det är att gå igenom såna här perioder och har gått igenom helvetet mer än en gång. Men man tar sig ur det. Man lär sig att livet är kasst ibland och att en enda individs åsikt inte bestämmer vem man är. Nu är jag några år äldre än dig, men du är ändå bra mycket mer vuxen än vad jag var i din ålder. Man märker på dina inlägg att du är en stark person och jag vet att du kan ta dig ur det här. När du tänker på din lärares ord och det är på väg att bryta ner dig, tänk då på alla vi som läser och älskar din blogg. Vi tycker om det du skriver, vi tror på dig och det finns ingen anledning för dig att vara ledsen.

    Ta din tid och vet att du är sjukt bra!

    SvaraRadera
  15. Jag känner med dig. Allt det där med press inom skola (och idrotten, trots att jag inte utövar någon sport längre - men jag minns mycket väl hur det var).
    Nationella ska ju, säger man, inte sänka betygen, men tyvärr så kör ju lärarna gärna på det iallafall.
    Fick tillbaka mitt nationella i matte igår, och det gick verkligen uruselt (och nej, jag överdriver inte. Är inte ens 100% säker på att provet blev godkänt) Och med tanke på att jag presterat riktigt bra hela terminen så är jag rädd att detta ska sabba allt jobb jag gjort hela ettan - för ett dåligt prov. För trots att nationella "inte ska sänka" så kan jag inte helt utesluta det. Läraren kunde inte heller lova någonting då "det är så stor skillnad i resultat mellan nationella och dina övriga prov".
    Trots att matten inte är så jätteviktig för mig som person så vet jag ju hur stor roll den kan ha i framtiden för att söka jobb. Och jag har haft väldigt dålig fokus och motivation detta år så att jag knappt orkat med de enklaste proven och uppgifterna. Därför är jag väldigt känslig för att ett prov ska sabba allt. Då kanske jag tappar lusten helt.
    Usch, det är alldeles för mycket press i skolvärlden. Och sportvärlden.
    Och det där om din bror - man tänker inte på det så mycket på det, men alla småsaker påverkar en mer än man tror, speciellt när andra saker finns vid sidan om.
    Jag tänker nästan aldrig på det själv, men när jag verkligen listar upp allt som jag oroar mig för/är ledsen över så blir jag ofta förvånad av hur mycket man egentligen bär omkring på - trots att varje sak för sig ofta behandlas/ses på som en skitsak.

    Ta de där lediga veckorna nu, dem behöver och förtjänar du :)
    Och jag kan säga att av det jag läst på bloggen - i form av recensioner och andra inlägg - så tycker jag att du skriver väldigt bra. Du är duktig på att formulera dig och beskriva känslor och tankar. Gillar verkligen din blogg, så jag väntar på fler inlägg, oavsett hur lång din paus blir :)

    SvaraRadera
  16. Jag känner liksom du att träffa en svag punkt inte är det roligaste! Det har hänt mig mååånga gånger! Men om någon skulle peta på min punkt nu skulle jag bryta ihop. Det är så mycket som har hänt den här terminen för mig. T.ex en av mina klasskompisar hängde sig under sportlovet och det går inte en dag utan att jag tänker på det. Jag känner att sista terminen i nian inte var så rolig som jag tänkte mig. Nationella prov, kompisar etc, det har blivit för mycket! Det är som du säger, jag söker också min flyktväg genom böcker och jag har märkt att jag har läst mer och mer under åren och det är väl för jag har hittat flyktvägen från verkligheten som jag verkligen gillar.

    Lisa, du ska veta att om du vill prata ut någon gång igen, om ja vad som helst är det bara att maila mig! Bara för att skriva av dig tänkte jag och jag själv vill gärna stötta. photosandbooksbyfrida@hotmail.se. Jag ville skriva ett mail, men hittade inte din mail någonstans på bloggen. Jag vet att det är jobbigt, tufft och allt känns som ett helvete! Jag kan inte säga att jag fullständigt förstår dig för jag är inte dig, INGEN kan tänka som dig vilket gör dig unik! Men man kan alltid känna igen sig! Alla blir kritiserade pga ens utseende eller hur man är, men hur fan ska man ändra på det som inte går att ändra på? Jag skulle aldrig kunna ändra på mig själv! Så ändra inte på dig! Jag lovar dig att det kommer att göra dig mer bedrövad! Men som sagt maila mig ifall att! Jag vet att jag är en random person du aldrig har träffat i ditt liv, men det är kanske just en sådan person man behöver prata med. :) Och känn dig inte pressad över att skriva något på bloggen! Ta den tid du behöver! Vi alla behöver tid att tänka på annat :)

    SvaraRadera
  17. Känner exakt likadant.
    Jag älskar verkligen och sjunga och ibland när ja går runt och nynnar på en låt (gör inte ens mitt bästa) så kan jag få en kommentar om att det låter falskt, eller att jag suger och det känns verkligen eftersom att jag älskar att sjunga och det är något jag skulle vilja jobba med i framtiden..

    SvaraRadera
  18. Åh...
    Jag förstår om du blir ledsen. Det har t. ex gått rejält dåligt för mig i naturkunskap förra terminen, fick ganska sänkt betyg, och jag fick 8/10 i franska (Normalt så brukar jag få 9/10, men whatever), och jag känner mig pressad och känner mig som en idiot trots att jag vet att jag har väldigt bra betyg. Har alltid varit en av de duktiga i klassen, men ibland så önskar jag att jag var ''normalsmart'' eller vad man nu ska kalla det.
    Och till sist så ska jag säga att din lärare har HELT fel! Du skriver väldigt bra. Du lyckas formulera fram en lång beskrivning om vad du tycker om boken, typ tre stycken, jag orkar oftast bara med ett...X)

    SvaraRadera
  19. Jaha, jag är som vanligt helt ute och cyklar och har inte hittat till inlägget förrän dagen efter, typiskt...
    Men iallafall, den där läraren verkar ju helt dum i huvudet! Skit i honom.
    Och jag tror inte alls att det gick så illa, dessutom är det ju bara ett ynka prov. Om jag skulle blivit asledsen och gråtit störtfloder för alla prov/redovisningar jag haft i mitt liv skulle det bara finnas en liten blöt pöl kvar av mig. Och jag är ändå relativt bra i skolan.
    Men ibland går det upp och ibland går det ner, thats life. Always look at the bright side of life.
    Jag kan faktiskt inte fatta varför han blev så sur (läraren), för du är en mästare på att skriva, och när du om några år sitter i en lyxig fåtölj och signerar böcker så kommer han ångra sig att han skällde ut dig för ingenting!

    SvaraRadera
  20. Svar: Åh jga är så glad att någon håller med - jag tycker inte alls om kärleksdramat. Jag kollade på säsong 3 av ATLA och njöt av hur lite sånt det var med. Haha. Det jag saknar lite med ATLA var att de reste runt också. Man har ingen aning om vad som händer i resten av världen nu. Korra-legenden är mycket mer småskalig.
    Jag har inte sett enaste Korraavsnittet än men jag tror det är mer flashbacks? Ahh jag längtar tills jag kan se det.
    Jag har aldrig gillat Mako överdrivet mycket. Jag gillar Korra och Airbenderbarnen och Chief Beifong (improviserad stavning). Och ibland Bolin.

    SvaraRadera