tisdag 10 juli 2012

Diskussions fråga 6: Skönhetsideal?

Vårt samhälle har målat en bild av hur man ska vara, och framför allt hur man ska se ut. På tidningarna i butikerna syns alltid de där retuscherade perfekta och otroligt smala tjejerna. Vi som människor får för att att det är så man måste se ut, och att kurvor eller dålig hy skulle vara något att skämmas över. Att det gör oss onaturliga. Själv är jag en sådan som accepterat för många år sedan att jag ser ut som jag gör och det går inte att ändra på det. Jag har lärt mig att älska den jag är, för låt oss komma till det faktumet  att vi är den enda vi aldrig blir kvitt med, och det är lika bra att acceptera det.

Dock hade jag en period när jag kanske gick i fyran. Jag undrade alltid varför jag hade större lår än alla andra tjejer i klassen, och varför jag alltid fick hämta större storlekar på mina kläder då jag var och shoppade. Det var till och med en gång då jag nöjt tillkännagav för alla att jag ätit 11 pannkakor och en kille i klassen sa något i stil med: "Ja, det förstår jag."

Jag växte i min kropp och nu har jag lärt mig att älska mina ben, just för att det är de som gjort mig till en så bra längdhoppare; just att de är "kraftfulla" som någon sa till mig. Så jag antar att jag fann något att älska med dem. Jag kommer aldrig kunna bli lika smal som modellerna på de där omslagen, och shit, det gör mig faktiskt ingenting.

Och till huvudsaken med det här inlägget. Jag började fundera över det här ämnet för ett par dagar sedan och huruvida det fanns mycket skönhetsideal i böcker eller inte. Och jo, det tycker jag verkligen det finns. Vår kvinnliga huvudkaraktär är oftast smal, och jag tror bara jag läst en bok där tjejen faktiskt är överviktig (däremot försvann hennes extra kilon i slutet av boken). Däremot beskrivs ofta den kvinnliga huvudkaraktären som "vanlig". Men vad vanlig är är ju svårt att veta. Något som händer 99 % av alla gånger är i varje fall att hon blir kär i en av jordens hetaste och snyggaste killar. Och jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli lite trött på det.

Skönhetsideal finns över allt. I filmer, medier, och ja, till och med i böcker (både i historien och på bokens omslag, för hur ofta ser man annat än perfekta tjejer på omslagen?) Kanske handlar det om att jag läser fel sorts böcker. Men så tänker jag om. Borde det inte vara i YA genren som det ska finnas minst ideal? Med tanke på vilken publik den är riktad till? Jag säger inte att detta gäller alla böcker, absolut inte. Men jag tror ändå att det sätter sig i huvudet på något sätt att hjälten ska se bra ut, hitta kärleken, vara smal, ha fin hy, vara talangfull. För när jag tänker efter är nog några av mina egna karaktärer så också. Jag vet redan att detta är något jag måste tänka om och ändra på en gång.

Vad tycker ni? Märker ni mycket av skönhetsideal i böcker? Stör det er?

14 kommentarer:

  1. Håller helt med dig! Man får se ut precis som man vill! Men det är väldigt mycket sånt i YA, jag har faktiskt inte tänkt på det! Det skulle vara kul med fler YA böcker där alla inte var "nomala"/pinnsmala!

    SvaraRadera
  2. Nu när jag tänker efter så inser jag att det nästan uteslutande är smala tjejer i böcker, men jag brukar oftast inte tänka på det. Speciellt inte när boken är skriven i jag-form och huvudkaraktären är en tjej - då känns det mest som att jag ser saker ur hennes ögon.
    Däremot så börjar jag störa mig otroligt på hur det alltid är "snyggaste killen i stan" som är kärleksintresset. Hur han oftast beskrivs att ha muskler, magrutor eller liknande - det börjar bli lite tjatigt. Kan man inte fokusera lite mer på personligheten än muskler och kroppsstorlek när man ska beskriva hur underbar en person är i en bok?

    SvaraRadera
  3. Håller definitivt med dig!
    Varför måste alla vara så himla smala?! Har typ aldrig läst en bok där huvudpersonen får se annorlunda ut!
    Och särskilt som det är till ungdomar det riktar sig är det inte bra. Inte heller alla gudomliga killar,visst är det underbart att kunna swoona över dem men sen kanske många blir besvikna på verkliga killar.
    Så mer verklighet när det gäller skönheten tack! Tack för ännu ett jätteklokt diskussionsinlägg Lisa :)

    SvaraRadera
  4. Tyvärr innehåller nästan alla ungdomsböcker jag läst en skitsnygg tjej och en skitsnygg kille (eller kanske en skitsnygg och en "vanlig") Vore trevlig med en ny trend inom YA, en där utseendet inte är så viktigt utan personligheten istället får ta mer plats
    Bra diskussionsinlägg! Jag blir alltid lika glad när jag ser någon annan som tycker att dagens skönhetsideal är felaktiga :)

    SvaraRadera
  5. Mycket intressant inlägg som fick mig att börja fundera, men jag vet faktiskt inte om jag kan hålla med dig om allt.

    När det gäller framsidor så absolut, finns ju hur många smala tjejer i häftiga klänningar som helst fast det inte har något med bokens handling att göra.

    Men när det kommer till huvudkaraktärer så är jag kluven. Som du själv nämnde så beskrivs ofta tjejerna som "vanliga", och för mig så betyder det varken tjockt eller smalt. Är det inte vi själva som föreställer dem som smala då? De enda tjejerna som jag kan komma på just nu som jag vet är smala är Katniss i Hunger Games och Sydney i VA/Bloodlines. Katniss lever ju i svält så det är inte särskilt svårt att förstå, och Sydney har ju tydliga matproblem så man fattar ju att hon inte är frisk heller. Men det kanske bara är jag som inte kan komma på fler smala karaktärer. Då räknar jag inte med böcker som handlar om just anorexia eller krig/dystopier där huvudrollen är smal på grund av matbrist.

    Däremot så håller jag fullständigt med om att det är uttjatat att tjejen alltid ska bli kär i den snyggaste killen, och i 90% av fallen få honom också.

    Jag tycker egentligen inte att det är så viktigt hur karaktären ser ut så länge det inte motstrider bokens handling eller karaktärens personlighet. Läser jag om en brottare så antar jag automatiskt att han/hon är muskolös och storvuxen, på samma sätt som jag antar att en ballerina är smal och vig.

    Just att tjejer ska vara smal/perfekta har jag inte uppfattat från YA-böcker. Tycker snarare att det manliga skönhetsidealet är värre. Om en kille läser samma böcker som jag gör så har han antagligen komplex över att han inte har magrutor, en hes och sexig röst, reflexer som en katt, fickor fulla av roliga/ironiska kommentarer samt gyllene fläckar i ögonen.

    Oj, nu blev det ett väldigt långt svar men ditt inlägg var så intressant så jag kunde inte hejda mig själv :)

    SvaraRadera
  6. Om det är något fler författare borde undvika så är det verkligen den där så kallade perfektionen de alltid beskriver. Det finns inte i verkligheten, så varför skulle vi vilja läsa om det i böcker? Är också galet trött på att när tjejen beskriver sig som "ful" i början av boken, så kommer det garanterat en make-over senare. Ugh.

    Och jag önskar det fanns fler kärleksintressen i böckerna som var lite udda, eller vad man ska säga, haha. Pojkar med ärr eller lite för stor mun eller kanske något så radikalt som en kille som inte är vältränad.. ^^

    SvaraRadera
  7. Väldigt intressant att du tar upp det, för jag har faktisk aldrig ens funderat på skönhetsideal i böcker. Kanske för att där ofta inte finns någon konkret bild på karaktärerna, som det finns på modeller i tidningar till exempel. Fler karaktärer som inte följer normen för vad som är betraktat som vackert hade helt klart varit uppfriskande, nu när jag tänker på det :)

    SvaraRadera
  8. Jag måste erkänna att jag heller inte direkt har tänkt på skönhetsidealen i böcker, men du har helt rätt. Karaktärer i böcker är ofta perfekta och snygga. I YA om något borde det finnas utrymme för personerna att vara som vanligt folk. Det vore kul om kärleksintresset inte var perfekt eller supersnygg utan bara en vanlig, snäll, go person.

    SvaraRadera
  9. Intressant inlägg. Måste erkänna att jag faktiskt inte har tänkt på det.

    SvaraRadera
  10. Älskar att läsa tankegångar kring ideal och normer.

    Både manliga och kvinnliga karaktärer har en del stereotyper, både gällande insidan och utsidan. Det känns ju som om det har varit speciella teman under en tid.

    Det skulle vara intressant med följetongsinlägg som diskuterar de olika stereotyperna som förekommer inom YA =)

    SvaraRadera
  11. Väldigt bra och intressant inlägg! Dessa skönhetsideal är så idiotiska. Som du säger är det extra viktigt att få bort dem i YA som du säger. Men jag håller ändå med Boktycke lite, för ofta i böcker tycker jag inte att de beskriver huvudpersonen så mycket. I En prinsessas dagbok vet jag att hon snackar om vikt och utseende mycket, men där var det snarare tvärt om, hon blev glad när hon fick kurvor. Vilket kanske också är lite fel om man ska vara helt politiskt korrekt, men äh. Det med att killarna alltid ska vara det snyggaste tycker jag också är irriterande, men samtidigt så ser man dem ju alltid ur huvudpersonens perspektiv. Alltså hon som är kär i honom, och ur hennes ögon är han ju perfekt. Så ofta tror jag man blir lurad av PoVen.

    Superbra inlägg, fick mig att tänka till! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte annat än hålla med Nea och Boktycke-Anna, vilket gör den här kommentaren oerhört kort (och halvtrist).

      Radera
  12. Jo det märker jag verkligen av i böcker. Men på något sett så tänker jag inte på det och oftast så gillar jag att läsa som det för det finns inte särskilt många böcker som inte har perfekta tjejer (eller jag hittar inte sådana böcker i alla fall) så jag har väl "lärt mig" att läsa böcker med perfekta tjejer och gilla dom.

    Jag har själv haft/har dåligt självförtroende över min kropp. Har alltid haft lite småstora lår och en riktig rumpa!
    Men nu när vi har börjat haft fler träningar på handbollen och sånt så har jag blivit mer vältränad, mina lår och min rumpa är kvar men mer vältränade liksom, och då har jag accepterat att jag kommer alltid ha lite större lår och en riktig rumpa, jag kommer liksom aldrig bli av med det. Och jag tycker det är jättesnyggt med tjejer som har lår och en rumpa, kurvor är skitsnyggt!

    SvaraRadera
  13. Vilket intressant inlägg! Jag satt också och täkte efter om jag läst en bok där huvudpersonerna inte varit samal osv. Förutom serien Sagan om isfolket, där man stöter på några stycken så har jag läst en bok som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter. Den handlade i alla fall om en överviktig flicka. Hon försökte ta livet av sig i boken och då tänker jag, är man tjock så mår man dåligt? Det känns som att de böcker jag läst med överviktiga personer så är de deprimerade och mår dåligt. Man kan nämligen inte vara stor och lycklig, verkar det som. Visst har jag läst många böcker med smala huvudpersoner som är ledsna och deprimerade, men de brukar ju ordna upp sig när de blir tillsammans med snyggingen i boken. Väldigt intressant inlägg!

    SvaraRadera