måndag 20 augusti 2012

Goliath - Scott Westerfeld

Titel: Goliath
Författare: Scott Westerfeld
Antal sidor: 543
Förlag: Simon Pulse
Utgivningsdatum: 20e september 2011

Alek and Deryn are on the last leg of their round-the-world quest to end World War I, reclaim Alek’s throne as prince of Austria, and finally fall in love. The first two objectives are complicated by the fact that their ship, the Leviathan, continues to detour farther away from the heart of the war (and crown). And the love thing would be a lot easier if Alek knew Deryn was a girl. (She has to pose as a boy in order to serve in the British Air Service.) And if they weren’t technically enemies.

The tension thickens as the Leviathan steams toward New York City with a homicidal lunatic on board: secrets suddenly unravel, characters reappear, and nothing is as it seems in this thunderous conclusion to Scott Westerfeld’s brilliant trilogy.


Jaha, då har alltså ännu en bra serie nått sitt slut för min del. Åh vad jag avundas er som har alla böcker framför er (om det nu skulle vara så att ni planerar att läsa serien). Westerfeld har byggt upp en fantastiskt alternativ historia med Clanker's och Darwinist's - och det vill säga monster och maskiner. Och det vill också säga att böckerna är en omtolkning av första världskriget, och då jag alltid älskat historia och övernaturligheter så kunde det ju inte bli så mycket bättre. 

Alek och Deryn är två karaktärer jag gillat ända från starten av serien. Alek måste jag säga är den som fått mest karaktärsutveckling, och det var en fröjd att se honom växa genom böckerna. Deryn stannar mest vid sitt redan awesoma jag. Och det är jag okej med. 

Om det är något jag måste säga att jag önskat fått se mer av i den här avslutande boken så var det fler coola stridsscener. Jag älskar Westerfelds strider och tyckte att det var en aning för få sådana i den här boken, och det var lite för mycket politik, även om jag fann även det rätt så intressant. Men jag är ändå nöjd med hur serien slutade och hur sista boken skrevs. 

Det var en scen framåt slutet av boken som fick mina ögon att tåras, och jag tror att ni som läst boken kanske kan gissa er till vilken det var. Kanske. Den fick i alla fall mitt hjärta att brista en aning och hotade att tårar skulle rinna över, även om det bara var för ett par sidor. Men jag lever nu i alla fall, så ni kan vara lugna.

The Leviathan series är böcker jag varmt kommer rekommendera till alla bokbloggare där ute. Det är inga typiska ungdomsböcker som får en att himla med ögonen för att det blir för fånigt, eller för romantiskt eller för klyschigt. Nepp, inte de här böckerna inte. Jag kan faktiskt tänka mig att om man gillar Percy Jackson så kommer man gilla den här serien. 

Rekommenderar till:
Dig som vill ha en uppfriskande serie som inte är som alla andra ungdomsböcker där ute i världen. 

Favorit citat:
“Have a little faith in me, Volger."
"I have great faith, tempered with vast annoyance.” 

“Oh, this beast? It's...perspicacious loris. 'Perspicacious' meaning 'wise or canny'."
"Get stuffed," Bovril said, then giggled.
"And it insults people," Telsa said. "How peculiar.” 


Betyg: 4/5

2 kommentarer:

  1. Nyfiken på vad du tyckte om slutet.

    SPOILER!!!
    Jag tyckte att det var lite slöseri med att Alek kastade sitt brev från påven >_< Det är ju alltid bra att ha kvar även om man inte planerar att använda det. Sen tyckte jag att romansdelen mellan Alek och Deryn kändes lite konstigt. Oj, min bästa vän visar sig vara en tjej och dessutom kär i mig, och ops, jag är visst kär i henne också. Jag föredrar nog deras vänskap framför deras kärlek.

    SvaraRadera
  2. Har varit sugen på att läsa den här serien superlänge! Jag måste verkligen ta och göra det för den låter väldigt bra! :) Jag har utmanat dig på min blogg också, bara så att du vet ;)

    SvaraRadera