lördag 16 februari 2013

10 böcker som får tårarna att rinna



10. Shadow Kiss - Richelle Mead
Shadow Kiss. Slutet. Ni som läst den förstår. Första gången jag läste boken satt jag i chock, trots att jag blivit spoilad om vad som skulle hända. 

“You will lose what you value most, so treasure it while you can.”


9. Chasing Brooklyn - Lisa Schroeder
Något med den här boken bara rörde vid mitt hjärta och fick tårarna att rinna vid flera tillfällen. Så sorgligt, men samtidigt fint. Måste läsas om snart. 

“Another long run, hoping to put distance between me and everything else. The farther, the better. Only problem is, the distance is just temporary, because no matter how far I go, I always have to come back.” 



8. Out of Sight, Out of Time - Ally Carter
Cammie. Hennes pappa. Zach. Allt med den här dumma boken är så sorgligt, men ändå så otroligt bra. Den krossar mitt hjärta. 


“I’m not crazy,” I whispered.

“I know.”



7. Jellicoe Road - Melina Marchetta
Vill ni ha en historia som får era hjärtan att vrida sig, och gör det svårt att andas mellan tårarna? Då är Jellicoe Road något för dig kan jag säga. Men den är inte bara sorglig, och det var inte endast därför jag grät. Nej, det är för att den också är så otroligt vacker. 

“When it was over, she gathered him in her arms. And told him the terrible irony of her life.
That she had wanted to be dead all those years while her brother had been alive. That had been her sin.
And this was her penance.
Wanting to live when everyone else seemed dead.” 



6. The Sky is Everywhere - Jandy Nelson
Jag hade inte förväntat mig någonting då jag började läsa den här boken, men jag fick så mycket tillbaka. Det är en historia om saknaden efter en syster, om en mor som försvann och en familj trasig av sorg. Och det är så otroligt fint och sorgligt och tårarna ville inte sluta rinna på sina ställen.

“My sister will die over and over again for the rest of my life. Grief is forever. It doesn't go away; it becomes a part of you, step for step, breath for breath. I will never stop grieving Bailey because I will never stop loving her. That's just how it is. Grief and love are conjoined, you don't get one without the other. All I can do is love her, and love the world, emulate her by living with daring and spirit and joy.” 



5. The Mark of Athena - Rick Riordan
SLUTET. Alltså jag kan inte ens. Jag kan inte med den här serien och Rick Riordans böcker längre. Gillar han att se mig lida? Gillar han att plåga sina karaktärer? Smärtan, alltså.

“We're staying together," he promised. "You're not getting away from me. Never again.” 



4. The Hunger Games - Suzanne Collins
Hemskare berättelse får man leta efter. Hjälp, ja. Tror att jag snart har läst boken 10 gånger, och den tappar liksom aldrig greppet om mig. Jag gråter alltid när Katniss sjunger till Rue. Och vid The Reaping. Varenda gång. Och sedan vid flera andra tillfällen också bara för att allt är så hemskt och förfärligt. 

“Deep in the meadow, hidden far away
A cloak of leaves, a moonbeam ray
Forget your woes and let your troubles lay
And when it's morning again, they'll wash away
Here it's safe, here it's warm
Here the daisies guard you from every harm
Here your dreams are sweet and tomorrow brings them true
Here is the place where I love you.”



3. Boktjuven - Markus Zusak
Jag var aldrig mentalt förberedd på slutet. Chocken. Bedrövelsen. Sorgen. Den här boken är så hemsk, men samtidigt det vackraste jag någonsin läst. 

“It kills me sometimes, how people die.” 



2. Arvtagaren - Christopher Paolini
De sista 100 sidorna var en tårfest. Fast egentligen kanske man inte kan kalla det för en fest, snarare ren och skär bedrövelse. Jag tror att jag grät mest för att det snart var över. Och jag var inte redo att släppa taget om serien. Jag tror fortfarande inte att jag är helt redo för att släppa taget om Eragon och Saphira - äventyren de tog med mig på, och sättet de gjorde min barndom magisk. Nu låter jag kanske lite dramatisk, men jag lovar att det är sant till hundra procent.

“On the beach, Roran stood alone, watching them go. Then he threw back his head and uttered a long, aching cry, and the night echoed with the sound of his loss.” 



1. Harry Potter and the Deathly Hallows - J.K. Rowling
Egentligen skulle man kunna räkna med hela serien här. Jag har gråtit till varenda bok i serien, och det är inte alltid för att det är sorgligt, det är för att jag älskar böckerna så otroligt mycket och vet typ inte vad jag skulle göra utan dem. Men Deathly Hallows måste vara den jag gråtit mest till. Folk dör, det är eländigt, de är inte på Hogwarts, men framför allt för att det tog slut. Harry Potter tog slut. Jag stängde boken och det fanns liksom inget mer att läsa. Åh, herregud, nu gör jag mig själv ledsen igen. Det kommer aldrig mer komma någon mer Harry Potter bok, aldrig något mer äventyr. Men på något konstigt sätt är det okej också. Serien slutade där den skulle. Harrys historia är berättad och visst var den helt fantastisk och magisk?

“Finally, the truth. Lying with his face pressed into the dusty carpet of the office where he had once thought he was learning the secrets of victory, Harry understood at last that he was not supposed to survive.” 

“You'll stay with me?'
Until the very end,' said James.” 

6 kommentarer:

  1. Har du läst jag saknar sig, jag saknar dig? En riktig snyftare!

    SvaraRadera
  2. Nu påmindes jag om de här vackra och sorgliga böckerna. Är jättesugen på att läsa om Boktjuven!

    SvaraRadera
  3. Blev lite gråtfärdig bara av att läsa det här inlägget ;)

    SvaraRadera
  4. Har precis läst ut Chasing Brooklyn och jag kan bara instämma den är så fin men sorglig och ah...

    SvaraRadera
  5. Sista Harry Potter-citatet fick mig att grina på nytt. <3

    SvaraRadera
  6. Åh! THG, HP, The Sky is Everywhere och Shadowkiss fick mig också att börja gråta när jag läste de.

    SvaraRadera