torsdag 28 februari 2013

Finnikin of the Rock - Melina Marchetta

Titel: Finnikin of the Rock
Författare: Melina Marchetta
Antal sidor: 399
Serie: The Lumatere Chronicles #1
Utgivningsdatum: 29:e september 2008

Finnikin of the Rock and his guardian, Sir Topher, have not been home to their beloved Lumatere for ten years. Not since the dark days when the royal family was murdered and the kingdom put under a terrible curse. But then Finnikin is summoned to meet Evanjalin, a young woman with an incredible claim: the heir to the throne of Lumatere, Prince Balthazar, is alive.

Evanjalin is determined to return home and she is the only one who can lead them to the heir. As they journey together, Finnikin is affected by her arrogance . . . and her hope. He begins to believe he will see his childhood friend, Prince Balthazar, again. And that their cursed people will be able to enter Lumatere and be reunited with those trapped inside. He even believes he will find his imprisoned father.

But Evanjalin is not what she seems. And the truth will test not only Finnikin's faith in her . . . but in himself.


Om jag hade sett den här boken i en bokhandel så hade jag antagligen inte gett den så mycket mer än en blick. Kanske hade jag rynkat lite på näsan åt det fruktansvärda omslaget och sedan aldrig tänkt på den igen. För jag vet inte om jag är den enda som tycker att omslaget är fruktansvärt och ser väldigt cheesy och allmänt hemskt ut? Men sedan så ser man ju vem det är som har skrivit boken, nämligen självaste Melina Marchetta - författaren till den helt fantastiska och hjärtskärande boken Jellicoe Road, som för evigt kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och Finnikin of the Rock blev nu alltså min andra bok av författaren, och jag tror nog att min respekt för henne har växt sig ännu lite större.

Jag har en aning svårt att bedöma de 170 första sidorna då jag läste dem för cirka ett halvår sedan, och det tog alltså så här lång tid för mig att plocka upp boken igen. Så mitt minne av dem är lite svagt. Men för att vara ärlig så vet jag inte varför det tog så lång tid för mig att ge mig in i boken igen. Antagligen så kände jag bara inte för den just då.

Finnikin of the Rock är en sådan bok som är svår att recensera utan att känna att man spoilar något. Jag tyckte att lite av charmen i boken var att inte veta vilka karaktärer som skulle dyka upp, så jag kan tyvärr inte prata om några andra än huvudkaraktärerna (även om det kliar i fingrarna på mig att göra det!) Men låt oss börja med Finnikin. Han var en sådan välgjord karaktär så att det går knappt att inte gilla honom (vilket egentligen är fallet med alla Marchettas karaktärer). Jag älskade Finnikin och mitt hjärta blödde för honom nästan hela boken igenom. Och sedan har vi även Evanjalin, som även hon är en otroligt välgjord karaktär. Men saken med författarens karaktärer är att man behöver inte gilla allt de gör, men deras djup är på något sätt tillräckligt för att man ska älska dem ändå.

Om det är något jag verkligen älskar med boken så är det sättet Marchetta skapar trovärdiga, underbara och hjärtskärande förhållanden mellan sina karaktärer. De är så fina och det kanske är det jag mest beundrar hos henne. Men ska vi prata lite om handlingen? Den är inte den bästa och kunde bli aningen seg. Men jag älskar att författaren ändå hade ett syfte med sin bok, något hon ville tala om. Jag tycker alldeles för många böcker saknar en riktig mening. (Jag gillar dessa ord som hon sagt om sin bok: "I wanted to look closely at that world - where loss of faith, loss of homeland and identity, displacement of spirit, and breakdown of community are common - because these are the scenes in today's media that affect me the most. In this sense, the book is a search for identity in the same way that my other novels are.")

Av någon anledning finner jag det svårt att verkligen få ner vad jag vill i den här recensionen, utan det känns som om jag bara babblar på om ingenting. Men jag kan säga så här att jag kommer att läsa om boken någon gång i framtiden så att jag även får början av boken klar för mig, för på så sätt tror jag att jag kan komma att älska den ännu lite till. Som det är nu så är det något som saknas, även om många scener fick mig att slå handen för munnen och typ, skrika (min mamma kan intyga det). Så snart jag kan vill jag köpa Froi of the Exiles, för jag har dessutom hört att den ska vara ännu bättre än denna. Direkt efter jag läst ut boken måste jag säga att jag blev väldigt sorgsen, samtidigt som jag satt och log lite för mig själv. Jag ville inte säga adjö till Finnikin, men samtidigt var det en fröjd att få ha tagit del av hans berättelse om att försöka återfå sitt hemland. Det var sorgligt och vackert, och jag rekommenderar boken varmt!

Favorit citat:
“Be prepared for the worst, my love, for it lives next door to the best.”

Spoilerdel (markera för att läsa):
- Jag anade rätt så fort att Evanjalin var Isaboe, och hade efter ett litet tag en dålig känsla i magen om att Balthazar inte levde. Men jag hoppades ändå på det ända tills Isaboe avslöjade att han inte gjorde det.

Betyg: 4/5

1 kommentar:

  1. Nu har jag läst ut boken! Den var svinbra. Och det karaktärerna är verkligen fantastiska; hemska och underbara och så intressanta. Jag anade inte alls det Evanjalin. Till och med när jag läste det var jag typ näääää hon ljuder nä det är inte sant. Jag hade för fullt upp med att förstå profetiorna och vad som hände...
    En bok om Froi! Det kan bli kul. Men jag vill inte lämna Finnikin!

    SvaraRadera