lördag 9 mars 2013

A Storm of Swords - George R.R. Martin

Titel: A Storm of Swords
Författare: George R.R. Martin
Antal sidor: 1123
Serie: A Song of Ice and Fire #3
Utgivningsdatum: 1:a januari 2000

Here is the third volume in George R.R. Martin's magnificent cycle of novels that includes A Game of Thrones and A Clash of Kings. Together, this series comprises a genuine masterpiece of modern fantasy, destined to stand as one of the great achievements of imaginative fiction.

Of the five contenders for power, one is dead, another in disfavor, and still the wars rage as alliances are made and broken. Joffrey sits on the Iron Throne, the uneasy ruler of of the Seven Kingdoms. His most bitter rival, Lord Stannis, stands defeated and disgraced, victim of the sorceress who holds him in her thrall. Young Robb still rules the North from the fortress of Riverrun. Meanwhile, making her way across a blood-drenched continent is the exiled queen, Daenerys, mistress of the only three dragons still left in the world. And as opposing forces maneuver for the final showdown, an army of barbaric wildlings arrives from the outermost limits of civilization, accompanied by a horde of mythical Others—a supernatural army of the living dead whose animated corpses are unstoppable. As the future of the land hangs in the balance, no one will rest until the Seven Kingdoms have exploded in a veritable storm of swords..


A Storm of Swords måste vara en av the tjockaste böckerna jag läst, men ändå lyckas Martin med att hålla det intressant nästan hela tiden. Hur lyckas mannen?? Det känns som att nästan vilken annan författare som helst skulle ha tråkat ut mig till döds vid det här laget, men Martin får allt att bli så intressant och episkt, och jag kan inte annat än älska det. Första halvan av boken kunde bli lite smått långsam, men ändå intressant, på sina ställen, men andra halvan var så fullspäckad med massor av tvister och briljanta saker så det blev aldrig tråkigt

Det finns så mycket jag vill prata om i den här recensionen, men det känns knappt som att jag kan nämna någonting utan att spoila en massa. Men jag ska väll ändå försöka hålla recensionen någorlunda intressant, på något sätt. Först måste jag säga att jag älskar världen Martin har byggt upp. Älskar. Den är så fantastisk och hela tiden full med nya saker att upptäcka och läsa om. Och karaktärerna! Det känns knappt som att jag håller koll på hälften av dem, utan då de är väldigt många så fokuserar jag att hålla reda på de viktigaste, haha. För jag vet inte om jag är ensam om detta, men det känns lite smått omöjligt att hålla koll på alla namn som nämns. Alla släckningar, fiender, bundsförvanter, osv. Det går helt enkelt inte.

Mina absoluta favoritkapitel i A Storm of Swords måste, lite överraskande, vara Brans. Kanske berodde det lite på att hans kapitel inte dök upp så jätte ofta heller, jag vet inte, men jag bara älskade varje gång man fick läsa om honom. Jag vill komma till den där treögda kråkan, eller vad det nu var, haha! Jag gillade även att vi fick läsa Jaimes och Sams kapitel! De var intressant, och jag som tidigare hatat Jaime lite smått typ älskar honom nu. Han har gjort några dumma saker, men den sympati författaren fick mig att känna för honom. Så bra! Om vi ska fortsätta prata berättarröster så måste jag säga att Daenerys kapitel inte var så jätte intressanta i den här boken, men ändå bra. Sansa och Arya älskade jag som vanligt. Men något jag undrar över: Vart var Theon? Det fanns ingen Greyjoy i den här boken så långt som ögat kunde nå typ, haha.

Folk dog. Det var hemskt. Jag satt med gapande mun och en hand slängd över den och stirrade med stora ögon vid flera tillfällen. Vissa författare lyckas verkligen med att få sina karaktärer att kännas levande, och på så sätt blir det som att man förlorar en vän, och när man inser att man aldrig kommer få träffa sin vän igen, så krossas ens hjärta. Jag lyckades knappt ens gråta när det hemskaste i boken hände, för det kändes som att en kall klo bara greppat tag om mitt hjärta, typ. Haha, åh, jag är dramatisk ... och väldigt fäst vid bokkaraktärer. Särskilt i den här serien. 

Man vill så gärna att det alltid ska gå bra för ens favoritkaraktärer, men i den här serien känns det sällan som att det blir så. Men jag vet inte, det kanske ibland är anledning till att serien är så bra? Den är realistisk liksom, och verkligen inte förutsebar. Jag kan knappt vänta tills jag får fortsätta serien, för jag måste veta vart denna saga kommer gå vidare. Måste också slänga in att jag tror stenhårt på teorin och älskar den om att Jon Snows föräldrar skulle vara Lyanna Stark och Rhaegar Targaryen. Det skulle stämma så mycket bättre in på Neds karaktär och jaaa. Haha. Men tror jag avslutar denna recension med att säga att det här helt klart var den bästa boken i serien än så länge, och kanske en av de bästa böcker jag läst. Alla läs den här serien nu!!

Spoilerdelar:
- Jag dog en aning när Robb och Catelyn dog, fast vem gjorde inte det? Det som gjorde mest ont var det faktum att Catelyn aldrig skulle få veta att alla hennes barn inte alls var döda, bara Robb. Men sedan kom epilogen. Och jag skrek och skrattade och grät typ. Hon lever! HON LEVER!! Tänkte väll nästan att Martin inte kunde döda henne utan att hon fick återförenas med sina barn, men samtidigt viskade en del i mitt huvud att kanske kunde han faktiskt göra något sådant hemskt. Var först bara överlycklig över det faktum att hon levde ... men sedan insåg jag att vad hon är nu kanske inte riktigt är mänsklig. För vad är hon egentligen? Kom hon tillbaka till livet med hjälp av magi? Eller? Alltså, åh.

- Sansa och Tyrion gifte sig!! Alltså jag såg inte det komma. Men Tyrion var snäll i alla fall, så det var ju bra. Men alltså mitt hjärta blöder för Sansa, och när man tänker på hennes karaktärsutveckling. Hon är så stark och har gått igenom så mycket. Aaahh.

- Petyr Baelish. Vad hände på slutet? Kysste han Sansa för att han visste att Lysa såg på, och han visste då att hon skulle ta Sansa till det där stället, så att han sedan kunde döda henne? Eller ville han verkligen kyssa Sansa och är typ en liten pedofil? FÖRSTÅR INGENTING. Och varför dödade han ens Lysa? Visst hon var jobbig och ja, VÄLDIGT jobbig ... men ändå.

- Dog när Tyrion pratade om hur hans enda brott var att han var dvärg och att han levde. Så hemskt. Och sedan dödade han Tywin. AAHHH.

Betyg: 5/5

1 kommentar:

  1. Alla sorgliga dödsfall i den där boken var värda dem för att så många andra, hemska dog. Älskar att han inte drar sig för att ta bort karaktärer. Haha.
    TÄNK NÄR RÖDA BRÖLLOPET KOMMER I SERIEN!!

    SvaraRadera