fredag 22 mars 2013

The Raven Boys - Maggie Stiefvater

Titel: The Raven Boys
Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 454
Serie: The Raven Cycle #1
Utgivningsdatum: 18:e september 2012

“There are only two reasons a non-seer would see a spirit on St. Mark’s Eve,” Neeve said. “Either you’re his true love . . . or you killed him.”

It is freezing in the churchyard, even before the dead arrive.

Every year, Blue Sargent stands next to her clairvoyant mother as the soon-to-be dead walk past. Blue herself never sees them—not until this year, when a boy emerges from the dark and speaks directly to her.

His name is Gansey, and Blue soon discovers that he is a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble.

But Blue is drawn to Gansey, in a way she can’t entirely explain. He has it all—family money, good looks, devoted friends—but he’s looking for much more than that. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents all the privilege around him; Ronan, the fierce soul who ranges from anger to despair; and Noah, the taciturn watcher of the four, who notices many things but says very little.

For as long as she can remember, Blue has been warned that she will cause her true love to die. She never thought this would be a problem. But now, as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she’s not so sure anymore.


The Raven Boys är den andra boken jag läser av Maggie Stiefvater, och om det är något jag märker även i den här boken så är det att tempot inte är så jätte högt. Men saken är den att det funkar väldigt bra ändå! Jag drogs in i berättelsen på grund av de fina karaktärerna och den intressanta historien och magin. Men för att vara ärlig så tror jag inte att jag förstod mig på det där med "the ley line" helt och hållet. Kanske missade jag något, eller så läste jag inte tillräckligt noggrant, men jag är inte helt hundra på hur den funkade. Kanske blir det klarare i nästa bok? Eller så får jag läsa om vissa delar av boken för att förstå helt, haha.

Så ... vart ska jag börja? Jag kan säga så att i boken så får vi följa fyra olika berättarröster, och jag tycker det funkade bra. När jag började boken så trodde jag bara att man skulle få följa vår kvinnliga huvudroll, Blue, men så var inte fallet. Nej, här fick vi också följa Adam, Whelk och Gansey. Och Gansey! Jag måste få säga att jag verkligen, verkligen gillade honom. Jag tyckte inte att boken tillät en att komma någon av karaktärerna så där riktigt nära, så det hoppas jag på i de nästa delarna, men när man fick se lite av vad som var den riktiga Gansey så ville jag bara veta mer och mer om honom. 

Jag gillar också Blue väldigt mycket, och gemenskapen hon fick med killarna i det lilla gänget. Ronan var den av pojkarna som jag fann näst mest intressant, och sedan måste Noah komma. Adam kände jag inte att jag fick någon riktig rätsida på, och han var om jag ska vara ärlig rätt så tråkig.

Om det var något jag verkligen älskade med boken så var det stämningen den hade över sig. Den var mystisk, fin och rätt så underbar. Det kändes verkligen som att jag var där med karaktärerna, åkte helikopter och gick runt i skogen och letade efter ledtrådar som skulle leda dem till Glendower. Magin gillade jag också starkt. Trots att magi dragits in i jag vet inte hur många böcker så kändes ändå The Raven Boys nyskapande, vilket är ett stort plus. Den lyckas med att inte vara en i mängden. 

Jag ser väldigt mycket fram emot The Dream Thieves som är andra delen i serien och släpps i september i år! Om det är något jag hoppas på i uppföljaren så är det att få komma karaktärerna lite närmare, samt att äventyret drar igång på "riktigt"! För trots att The Raven Boys må ha varit väldigt bra så känns det ändå som en slags uppladdning inför resten av serien. Och det låter ju minst sagt väldigt lovande då jag redan gillar denna väldigt bra!

Favorit citat:
“They were always walking away from him. But he never seemed able to walk away from them.” 

“How do you know I wouldn't have just been happy with the truth? I don’t care if my father was a deadbeat named Butternut. It doesn't change anything right now.”
“His name wasn't really Butternut, was it?” Gansey asked Adam in a low voice.” 

Betyg: 4/5

2 kommentarer:

  1. Håller med om nästan allt du säger! Stämningen i boken är så otroligt fin och speciell :)
    (Vill ha uppföljaren nu!)

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte också att den var jätte bra! Håller helt med om karaktärerna också, Adam var jätte tråkig.. Men annars älskar jag Stiefvaters karaktärer, speciellt alla mostrar och väninnor som bor hos Blue och hennes mamma :)

    SvaraRadera