tisdag 28 maj 2013

The 5th Wave - Rick Yancey

Titel: The 5th Wave
Författare: Rick Yancey
Antal sidor: 457
Utgivningsdatum: 7:e maj 2013
Serie: The 5th Wave #1

After the 1st wave, only darkness remains. After the 2nd, only the lucky escape. And after the 3rd, only the unlucky survive. After the 4th wave, only one rule applies: trust no one.

Now, it’s the dawn of the 5th wave, and on a lonely stretch of highway, Cassie runs from Them. The beings who only look human, who roam the countryside killing anyone they see. Who have scattered Earth’s last survivors. To stay alone is to stay alive, Cassie believes, until she meets Evan Walker. Beguiling and mysterious, Evan Walker may be Cassie’s only hope for rescuing her brother—or even saving herself. But Cassie must choose: between trust and despair, between defiance and surrender, between life and death. To give up or to get up.


Hm. Okej. Så det var det? Det var mest så jag kände när jag stängde boken, efter att ha läst ut den. The 5th Wave har blivit hyllad hit och dit, från alla olika håll, men jag lyckades inte hitta det där fantastiska med den. Visst kan jag hålla med om att det var en rätt så okej bok, och stundtals bra, men för mig var den tyvärr inte så mycket mer än så.

Innan jag startade boken så hade jag ingen aning om att den skulle innehålla flera berättarröster. The 5th Wave handlar när allt kommer till kritan lika mycket om Ben Parrish, som den handlar om Cassie. Och både rösterna är berättad ur jag-form, så först fattade jag inte ens att de bytt berättarperspektiv. Men sedan började jag bli lite fundersam när folk envisades man att kalla "Cassie" för "he", haha.

Ett av mina stora problem med boken var kanske också att jag aldrig fastnade för någon av karaktärerna. Kärleken i boken var inte heller något att hurra för. Det var insta-love på hög nivå och jag kunde aldrig riktigt känna kärleken karaktärerna emellan. Inte på något sätt faktiskt.

Jag tyckte att boken utlovade sig att vara väldigt unik och speciell, med en ny häftig tvist på aliens-tar-över-världen, men i själva verket tycker jag att Yancey lyckades med att kliva ner i många klichéer. Dessutom fick jag under stor del av läsningen väldigt starka The Host-vibbar.

Bokens tempo var i mina ögon rätt så segt. Men kanske tycker jag så mycket för att jag fann stora delar av boken rätt så ointressant? För jag har trots allt hört många säga att de tyckte tempot var väldigt bra och snabbt. Så jag känner mig i minoritet här, haha.

Om det var något jag gillade med boken så var det slutet. Jag gillade att se hur karaktärerna sammanstrålade, och det var först då jag vände blad fort för att jag tyckte det var spännande. Så, ja. Det känns som att jag nästan bara har sagt negativa saker om boken nu, men den var inte dålig. Den var bra, den var helt okej. Precis efter jag avslutat den så kände jag för att läsa nästa del i serien, just för att jag tyckte om slutet, men nu när jag haft tid att tänka över det så är jag lite mer kluven. Kanske att jag plockar upp nästa bok. Kanske inte. The 5th Wave hade i mina ögon jätte stor potential till att bli väldigt bra, men Yancey lyckades inte fånga mig helt och hållet. Tyvärr.

Betyg: 2.5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar