onsdag 5 juni 2013

Bitterblue - Kristin Cashore

Titel: Bitterblue
Författare: Kristin Cashore
Antal sidor: 563
Serie: Graceling Realm #3
Utgivningsdatum: 1:a maj 2012

The long-awaited companion to New York Times bestsellers Gracelingand Fire

Eight years after Graceling, Bitterblue is now queen of Monsea. But the influence of her father, a violent psychopath with mind-altering abilities, lives on. Her advisors, who have run things since Leck died, believe in a forward-thinking plan: Pardon all who committed terrible acts under Leck's reign, and forget anything bad ever happened. But when Bitterblue begins sneaking outside the castle--disguised and alone--to walk the streets of her own city, she starts realizing that the kingdom has been under the thirty-five-year spell of a madman, and the only way to move forward is to revisit the past.

Two thieves, who only steal what has already been stolen, change her life forever. They hold a key to the truth of Leck's reign. And one of them, with an extreme skill called a Grace that he hasn't yet identified, holds a key to her heart.


Det är alltid lite tungt att säga hejdå till serier man verkligen gillar, och det här var inget undantag. I slutet till och med fällde jag några tårar för att jag skulle sakna dem alla så otroligt mycket. Innan jag läste Bitterblue hade jag egentligen aldrig tänkt på hur mycket jag faktiskt gillade karaktärerna ifrån Graceling, men nu kan jag lugnt konstatera att jag verkligen, verkligen gillar dem. Och det är lite konstigt, för det känns nästan som att jag gillar både Graceling och Fire ännu mer nu efter att jag läst tredje och sista boken. Jag vill minnas att jag som exempel inte gav Fire ett jätte högt betyg, men jag tror att om jag skulle läsa om den nu så skulle jag gilla den betydligt mer. 

Ska vi bara ta upp klagomålet jag har först? Jo, det enda jag kan säga att jag är lite besviken är det faktumet att det inte hände något ... jätte stort. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men jag hade velat ha något episkt eller spännande på det sättet som får ens hjärta att slå fort och sidorna att vända sig själva. Jag tyckte fortfarande aldrig att boken blev riktigt tråkig, men takten kunde ändå ha varit bättre.
  
Boken är mycket en jakt på sanning för vår huvudkaraktär Bitterblue. Hon vill veta vad det egentligen var som hände under Lecks styre, och vad det är för hemligheter människorna i hennes närhet håller. Och jag gillade boken mycket för att man verkligen blev engagerad, precis som Bitterblue. Vad var det egentligen som hände? Vad var det Leck gjorde som vi inte vet om? Och det är mycket här spänningen ligger för mig; att man vill ha svar. 

Jag älskar verkligen att man fick återse karaktärerna från Graceling! Jag älskar Katsa, Po, Giddon, Bann, Raffin ... ja, alla. Så där har jag inga klagomål alls. Det är mer när vi kommer till de nya karaktärerna som jag har lite att säga. Eller i alla fall när det gäller Saf. Ååhh, hjälp, vad jag störde mig på honom. Han var bara så otroligt barnslig och omogen. I alla fall efter en viss händelse i boken, som ni som läst den kanske kan gissa er till. Jag ville bara ruska om honom och skrika åt honom att skärpa sig. Jag vet inte riktigt vad Bitterblue såg hos honom? Varför gav hon inte bara upp på honom när hon märkte  hur otroligt omoget han betedde sig? (Spoiler: Han stal hennes krona. Wtf.) Ush. Nej. Honom gillade jag verkligen inte. Kan nästan gå så långt som att säga att han är en av de värsta kärleksintressena jag läst om, haha. Bara jag som känner så? (Låt oss istället shippa Bitteblue och Giddon! Okej?)

Bitterblue slutade på många sätt väldigt öppet, så jag skulle mer än gärna välkomna en uppföljare. Och jag har faktiskt hört rykten om att det ska komma en fjärde bok! Men jag vet som sagt inte om det bara är rykten. Men jag håller verkligen tummarna! För Bitterblue var verkligen en bra bok och det märks att författaren lagt ner mycket tid på den. (Två år på första utkastet om jag inte har helt fel. Och sedan skrev hon om allt ifrån början, för att det inte blev bra!) Så ja, jag hoppas verkligen på en bok till. Gärna en där Bitterblue blir tillsammans med Giddon! 

Favorit citat:
“Find something useful to do with your morning,' she thought to him as she neared her chambers. 'Do something heroic in front of an audience. Knock a child into a river while no one's looking and then rescue him.” 

“I was doing science," Giddon said. "He threw a bean."
"I was testing the impact of a bean upon water," Bann said.
"That's not even a real thing."
"Perhaps I'll test the impact of a bean upon your beautiful white shirt.”

Spoilerdelar (markera för att läsa):
- Okej, så det kändes väldigt fel att Bitterblue och Saf hade sex precis efter att han-som-jag-inte-kommer-på-namnet-på-just-nu tog livet av sig. Aahh, jag blev så arg på dem båda just då. 
- Ja, så Saf gav sig av i slutet. Och jag inte sluta att undra vad deras "romans" egentligen tillförde boken. Vad gav den boken egentligen? Ingenting. Den bara var där, även om Saf för mesta delen bara var en tjurig barnunge för att det visade sig att Bitterblue var drottning. Men för min del var det bra att han gav sig av, då jag inte gillar honom, haha. Men jag undrar lite vad Cashore egentligen ville med hans karaktär. Var han bara där för att vara ett kärleksintresse? För i sådana fall var han ett dåligt sådant. Nej, jag vill att Bitterblue ska bli tillsammans med Giddon. De var ju så mycket finare tillsammans? Jag älskar Giddon.
- Fire dök upp!! Yay! Men jag är lite ledsen för att inte Brigan var med. Jag hoppas jag sa rätt på hans namn nu, haha. 

Betyg: 4/5

2 kommentarer:

  1. håller fortfarande på att läsa den ^^ älskar den så himla mycket hittills!! :D

    SvaraRadera
  2. Har läst någonstans att författaren har sagt att det finns en stor chans att man får återse hennes karaktärer igen *håller tummarna* :D

    SvaraRadera