fredag 7 juni 2013

Unspoken - Sarah Rees Brennan

Titel: Unspoken
Författare: Sarah Rees Brennan
Antal sidor: 373
Serie: The Lynburn Legacy #1
Utgivningsdatum: 11:e september 2012

Kami Glass loves someone she’s never met . . . a boy she’s talked to in her head ever since she was born. She wasn’t silent about her imaginary friend during her childhood, and is thus a bit of an outsider in her sleepy English town of Sorry-in-the-Vale. Still, Kami hasn’t suffered too much from not fitting in. She has a best friend, runs the school newspaper, and is only occasionally caught talking to herself. Her life is in order, just the way she likes it, despite the voice in her head.

But all that changes when the Lynburns return.

The Lynburn family has owned the spectacular and sinister manor that overlooks Sorry-in-the-Vale for centuries. The mysterious twin sisters who abandoned their ancestral home a generation ago are back, along with their teenage sons, Jared and Ash, one of whom is eerily familiar to Kami. Kami is not one to shy away from the unknown—in fact, she’s determined to find answers for all the questions Sorry-in-the-Vale is suddenly posing. Who is responsible for the bloody deeds in the depths of the woods? What is her own mother hiding? And now that her imaginary friend has become a real boy, does she still love him? Does she hate him? Can she trust him?


Unspoken är en bok som har blivit väldigt hypad runt om på svenska bokbloggar under den senaste tiden, så självklart ville jag veta var allt handlade om. Först av allt vill jag säga att Unspoken var en underhållande och rätt så bra bok, men hade även rätt så många brister. Men trots allt så gillade jag den.

Språket fastnade jag aldrig riktigt för, och jag tyckte inte att det fanns något vidare flyt i det. Det var lite hackigt? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det tog längre tid för mig att läsa ut boken än vad det vanligtvis skulle ha gjort, just för att jag inte kom in i något flyt. Men det var inte så att språket var ovanligt dåligt, jag hade bara lite små problem med det.

En annan sak jag måste ta upp är trovärdigheten. Många av karaktärerna agerade verkligen inte så som jag tror att riktiga människor skulle ha gjort i samma situation. De tog som exempel sådana saker som mordförsök väldigt lättsamt. Många karaktärer, Kami som exempel, kändes också väldigt överdrivna ... men det kanske är lite med charmen i boken? Att allt är lite överdrivet? Men jag hade lite problem med dialogerna ibland också, för det ibland så kändes de verkligen inte trovärdiga och naturliga, haha. 

Karaktärerna i boken var rätt så bra, även om de inte var så trovärdiga, som jag sa. Jag gillar när allt kommer till kritan både Kami och Jared. Jag gillar det faktum att de kunnat prata med varandra genom tankarna i hela sina liv, vilket gör dem båda väldigt speciella tillsammans. Även om Jared kanske bara visar det för Kami så är han så ensam och tragisk och mitt hjärta blödde för honom i slutet. Jag är lite rädd för vart det hela kommer att sluta.

Jag gillade slutet mycket. Det var spännande och man fick många saker förklarade för sig. Och det där som avslöjades om Angela? Jag listade faktiskt ut det rätt så fort, eller i alla fall så hade jag mina aningar. Ville bara påpeka det för att jag vanligtvis brukar vara sämst på att lista ut saker i förväg, haha. Men hur som helst är jag väldigt nyfiken på att läsa fortsättningen! Unspoken var ingen wow-upplevelse, men ändå en mysig och underhållande bok.

Spoilerdelar (markera för att läsa):
- Jared och Kami i slutet :( De gjorde ont i mig när hon högg av bandet till honom, allt för att jag visste hur hårt det skulle ta på honom. Kami var ju den enda han hade som inte fick honom att känna sig totalt ensam. Men de kommer bli tillsammans sen, va? *hoppas hoppas hoppas*

Betyg: 3.5/5

1 kommentar: