fredag 5 juli 2013

Requiem - Lauren Oliver

Titel: Requiem
Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 391
Serie: Delirium #3
Utgivningsdatum: 5:e mars 2013

They have tried to squeeze us out, to stamp us into the past.

But we are still here.

And there are more of us every day.

Now an active member of the resistance, Lena has been transformed. The nascent rebellion that was under way in Pandemonium has ignited into an all-out revolution in Requiem, and Lena is at the center of the fight.

After rescuing Julian from a death sentence, Lena and her friends fled to the Wilds. But the Wilds are no longer a safe haven—pockets of rebellion have opened throughout the country, and the government cannot deny the existence of Invalids. Regulators now infiltrate the borderlands to stamp out the rebels, and as Lena navigates the increasingly dangerous terrain, her best friend, Hana, lives a safe, loveless life in Portland as the fiancée of the young mayor.


Jag läste första boken i serien, Delirium, någonstans tidigt under 2012 och gillade den väldigt mycket. Sedan läste jag Pandemonium då den kom ut, som jag gillade lite sådär. Och nu så har jag alltså läst ut sista delen. Och självklart var jag lite rädd att jag inte skulle gilla den eftersom mina känslor för Pandemonium var lite svala, men jag kan nu lugnt säga att Requiem var en bra bok.

Det är något med Lauren Olivers språk som totalt fångar mig, och jag hade otroligt svårt att slita mig ifrån boken. Språket är bara så otroligt vackert och träffsäkert, och med en otrolig inlevelse, som får en att totalt fastna i berättelsen.

Jag gillade att hon delade upp boken så man fick läsa ifrån både Lenas och Hanas perspektiv. Det gav en bra inblick från vad som hände på de olika "sidorna". Och något som är bra är att jag gillade båda deras kapitel lika mycket. Att det var två olika perspektiv tror jag också tillförde mycket till farten och att jag fastnade så mycket för boken. När man läst klart ett kapitel så var man genast nyfiken på vad som skulle hända för den andra karaktären i nästa kapitel, osv.

Slutet. Jag har hört många som har klagat på det, men jag gillade det faktiskt väldigt mycket. Det kändes som ett fint avslut på serien, trots att det var väldigt öppet. För det var väldigt öppet, på många sätt. Ofta brukar det göra mig frustrerad, men här tyckte jag att det kändes helt rätt. För i en serie som denna så tycker jag inte riktigt att man kan förvänta sig att allt får ett avslut och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Det är inte riktigt så det funkar i krig.

Det är fantastiskt, och också hemskt, att se hur mycket Lena utvecklats som karaktär sedan början av Delirium. Hon har växt så mycket som människa och är inte längre den oskyldiga flickan som hon var i början av serien. Nej, långt ifrån. Och samtidigt som det är roligt att se hur hon utvecklats, så är det också rätt så hemskt när man tänker efter. För man ser verkligen hur allt hon varit med om har förändrat henne.

Så, ja. Såhär i slutändan kan jag inte annat än säga att Lauren Oliver skrivit en mycket bra trilogi. Jag älskar det boken står för i slutet, och det är verkligen långt ifrån en annan ytlig dystopi-serie. Jag gillar verkligen när budskapet författaren hade mer sina böcker lyser igenom och mina ögon kunde inte annat än tåras i slutet. Jag rekommenderar böckerna varmt!

Favorit citat (spoiler - markera för att läsa): 
“But the guilt goes even deeper than that. It, too, is dust: Layers and layers of it have accumulated. Because if it weren’t for me, Lena and Alex would never have been caught at all.
I told on them.
I was jealous.
God forgive me, for I have sinned.” 

Betyg: 4/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar