fredag 9 augusti 2013

Froi of the Exiles - Melina Marchetta

Titel: Froi of the Exiles
Författare: Melina Marchetta
Antal sidor: 593
Serie: The Lumatere Chronicles #2
Utgivningsdatum: 3:e oktober 2011

Blood sings to blood, Froi . . .
Those born last will make the first . . .
For Charyn will be barren no more.
 


Three years after the curse on Lumatere was lifted, Froi has found his home... Or so he believes...

Fiercely loyal to the Queen and Finnikin, Froi has been trained roughly and lovingly by the Guard sworn to protect the royal family, and has learned to control his quick temper. But when he is sent on a secretive mission to the kingdom of Charyn, nothing could have prepared him for what he finds. Here he encounters a damaged people who are not who they seem, and must unravel both the dark bonds of kinship and the mysteries of a half-mad Princess.

And in this barren and mysterious place, he will discover that there is a song sleeping in his blood, and though Froi would rather not, the time has come to listen.


Jag vet knappt vart jag ska börja med den här boken. Men låt mig i alla fall starta med att säga att Froi of the Exiles inte är någon lätt bok. Nästan 600 sidor lång, mycket text på varje sida, och den är skriven på ett sätt som tvingar en att vara uppmärksam för att hänga med. Men saken är också den att i alla fall jag ville läsa långsamt för att verkligen ta in allting som Marchetta skrivit. Jag ville inte missa ett endaste ord, trots det höga sidantalet. Och detta gjorde så klart att det tog mig många timmar att ta mig igenom boken. Men var det värt det? Ja. Jag kan nog rätt så lugnt säga att Froi var värd varenda minut jag lade ner på den. 

Det är något med världen Marchetta skapat som totalt trollbinder mig. Och karaktärerna. Varendaste en av karaktärerna i den här boken har sidor som får en att båda älska och hata dem. Och detta tycker jag är något som inte förekommer allt för ofta i andra böcker jag läst. Där gör författarna allt för att man ska älska karaktärerna, och kan då ofta glömma att de behöver ha brister också. Istället lägger de bara bristerna på de karaktärer som det är menat att man ska ogilla. Men så är det verkligen inte i den här serien. Här kan man vilja klösa ögonen ur sina favoritkaraktärer, och ändå fortfarande älska dem. Man älskar dem trots sina brister, för de är så otroligt välskrivna. 

Froi min vän. En karaktär som inte verkade vara mycket för världen när han introducerades i Finnikin of the Rock, men som i den här boken bara växte för var sida. Han är så mycket mer än vad han först utlåter sig för att vara. Men samtidigt är han mörk, och han dras även till just mörker. Ja. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva honom. Men han är hur som helst en otrolig karaktär.

Froi of the Exiles hade enligt mig inte lika högt tempo som Finnikin. Men ändå tyckte jag inte riktigt att boken blev långsam. För den hände ändå alltid saker som höll en intresserad. Och alla plot twists. Det fanns så många av dem! När saker först började avslöjas satt jag och var jätte chockad. Men sen började  man lära sig att nästan inget var som det till en början utspelade sig för att vara. Och nu ska jag inte säga så mycket mer om det för rädsla om att spoila för någon, haha.

Det var någonstans runt mitten av boken som det började bli galet spännande. Jag satt och vände blad efter blad, mina ögon fastklistrade vid alla ord, och med en stor gapande mun som inte kunde tro det hon läste. Bokstavligen. Jag kan nästan lova er att ni vid flera tillfällen i den här boken kommer att bli överaskade. På riktigt. Och inte på något fjuttigt sätt så att man bara "huh, okej", utan snarare "OMG, VAD HÄNDER ÄR DETTA VERKLIGHET". Ja, mer åt det hållet.

Jag vill ha Quintana of Charyn på samma sätt som jag just nu vill ha en riktigt stor godispåse. Alltså väldigt mycket. Men ändå tror jag att jag ska vänta ett litet tag. För jag tror att jag vill läsa om Finnikin innan jag läser den sista delen. Detta mycket för att några delar av första boken redan är lite suddiga för mig och jag vill förfärska mitt minne av boken för att få den ultimata läsupplevelsen då jag beger mig in i sista delen i The Lumatere Chronicles. För åh, jag kan knappt vänta tills jag får veta vad som händer härnäst. För så här i efterhand är jag rätt så säker på att Froi of the Exiles kan ha varit en av de mäktigare läsupplevelser jag varit med om.

Favoritcitat:
“Silence is not just about secrecy, Your Majesty. It is grief and it is shame.”  

Betyg: 5/5 

1 kommentar:

  1. Jag är väldigt nyfiken på de här böckerna och nu vill jag läsa dem ännu mer :)

    SvaraRadera