måndag 2 september 2013

Nevermore - Kelly Creagh

Titel: Nevermore
Författare: Kelly Creagh
Antal sidor: 543
Serie: Nevermore, #1
Utgivningsdatum: 31:a augusti 2010

Cheerleader Isobel Lanley is horrified when she is paired with Varen Nethers for an English project, which is due—so unfair—on the day of the rival game. Cold and aloof, sardonic and sharp-tongued, Varen makes it clear he’d rather not have anything to do with her either. But when Isobel discovers strange writing in his journal, she can’t help but give this enigmatic boy with the piercing eyes another look.

Soon, Isobel finds herself making excuses to be with Varen. Steadily pulled away from her friends and her possessive boyfriend, Isobel ventures deeper and deeper into the dream world Varen has created through the pages of his notebook, a realm where the terrifying stories of Edgar Allan Poe come to life.

As her world begins to unravel around her, Isobel discovers that dreams, like words, hold more power than she ever imagined, and that the most frightening realities are those of the mind. Now she must find a way to reach Varen before he is consumed by the shadows of his own nightmares.

His life depends on it.


Det första som fångade med mig Nevermore var atmosfären den hade över sig och det var nog det jag gillade mest med boken. För känslan över boken är väldigt bra; den är läskig, hemsökt och en gnutta magisk. Men sedan kommer vi till problemet att jag tyckte historien drog ut alldeles för länge. Jag tycker författaren hade kunnat korta ner boken med minst hundra sidor, för som det var nu så lyckades hon inte med att fånga mitt intresse ända fram till slutet.

Boken blev lite långtråkig. Den är på nästan 550 sidor och ändå tyckte jag inte att det hände jätte mycket. Jag säger inte att boken var dålig, för det tyckte jag inte att den var, men tillslut tröttnade jag lite och det hela blev lite ointressant.

Varen var nog den karaktär jag gillade mest. Jag gillade att han inte är som alla andra killar man får läsa om i ungdomsböcker och att han ofta var väldigt torr och spydig. Hans och Isobels konversationer fick mig att skratta flera gånger i början av boken, och det var nog en av de saker jag uppskattade mest med boken. Om man bortser ifrån Varen och Isobel så tyckte jag tyvärr inte att det var någon karaktär som stod ut jätte mycket, och ingen jag minns så där särskilt bra så här i efterhand.

Nu när det var ett par veckor sedan jag läste ut Nevermore så märker jag att den inte gjorde något jätte stort avtryck på mig. Visst var den rätt så underhållande när jag läste den, men tyvärr inte tillräckligt så att jag känner för att plocka upp uppföljaren. Jag känner tyvärr också att jag inte bryr mig tillräckligt mycket om karaktärerna för att se hur det går för dem. Det är konstigt det där, för ibland gillar man vissa böcker, men känner inget sug efter att läsa fortsättningen. Och ibland kan man bara tycka att en del böcker är okej, men ändå måste man veta hur det går i nästa bok. Haha.

Men om ni känner för det så tycker jag att ni ska ge boken en chans! Den har en del high school drama i sig för sådana som gillar sånt och även en fin karaktärsutveckling i Isobel. Släng sedan i en mystisk kille och saker som inte är som det först tycks och så har ni Nevermore!

Favoritcitat:
“So." [Isobel] cleared her throat. "What are we doing?"
"We," [Varen] said at last, "are doing a project on Poe."
"Didn't he marry his cousin or something?"
"The man is a literary god and that's all you have to say?”  

Betyg: 3/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar