torsdag 31 oktober 2013

The House of Hades - Rick Riordan

Titel: The House of Hades
Författare: Rick Riordan
Sidor: 597
Serie: The Heroes of Olympus, #4
Utgivningsdatum: 8:e oktober 2013

At the conclusion of The Mark of Athena, Annabeth and Percy tumble into a pit leading straight to the Underworld. The other five demigods have to put aside their grief and follow Percy’s instructions to find the mortal side of the Doors of Death. If they can fight their way through the Gaea’s forces, and Percy and Annabeth can survive the House of Hades, then the Seven will be able to seal the Doors both sides and prevent the giants from raising Gaea. But, Leo wonders, if the Doors are sealed, how will Percy and Annabeth be able to escape?

They have no choice. If the demigods don’t succeed, Gaea’s armies will never die. They have no time. In about a month, the Romans will march on Camp Half-Blood. The stakes are higher than ever in this adventure that dives into the depths of Tartarus.


(Innehåller en spoiler för slutet på The Mark of Athena.)

The House of Hades är en bok på nästan 600 sidor, men Riordan lyckas med att få det att kännas som bara ett par hundra. Sidorna praktiskt taget vänder sig själva och boken lyckas med att hela tiden stanna otroligt spännande och otroligt intressant. Jag älskar att han lade upp det så att man i vartannat POV får följa Percy och Annabeth nere i Tartarus och vartannat någon av de andra karaktärerna.

Först och främst: Tartarus är ännu hemskare och läskigare än jag hade kunnat föreställa mig. Och det gjorde så ont i mig att se Percy och Annabeth kämpa där nere. Varje gång jag tänkte tillbaka på hur långt de kommit och hur mycket de gått igenom tillsammans så blev jag tårögd. Tänk att jag har följt de här karaktärerna i nio böcker. Och att nu se dem kämpa för sina liv nere i Tartarus och verkligen göra allt för att överleva var för mig väldigt känslosamt. Och det som är så underbart med Percy och Annabeth är att istället för att sitta och förklara sin kärlek för varandra där nere eller bryta ihop helt (vad nu många andra YA par skulle ha gjort), så sätter de sig ner, gör en plan, och allt annat än det faktumet att de ska överleva får vänta tills senare. De här båda karaktärerna är så otroligt bra att jag inte finner ord, men det visste ni redan att jag tyckte. Och jag ÄLSKAR hur de hela tiden lurade alla monster där nere. Jag vek mig bokstavligen av skratt när de spelade turister! Den scenen var guld värd.

Om det ska komma något bra ur var Percy och Annabeth befinner sig så är det att de andra karaktärerna verkligen får skina. Alla karaktärer växte i mina ögon under den här boken. Holy shit Frank!! Vilken karaktärsutveckling sedan första boken! Åh, jag älskar Frank. Och Hazel. OCH LEO. Och Jason och Piper. Jag älskar alla. Och vi fick äntligen se lite av Rachel och Grover igen. Jag saknar Grover, okej?

The House of Hades kan mycket väl vara min nya favorit i serien än så länge. Antingen den här eller The Son of Neptune. Men den här boken var helt klart den som gjorde mig mest känslomässigt ostabil, haha. Jag älskar att vi fick följa alla karaktärerna mer eller mindre. Problemet nu är bara att Riordan har sagt att två huvudkaraktärer kommer att dö i sista boken. NEJ NEJ NEJ JAG VILL INTE. Jag hoppas att Octavian räknas som en huvudkaraktär? Man kan ju alltså hoppas? Eller hur? *Brister ut i gråt*

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga mer, samtidigt som det känns att jag skulle kunna babbla på i en evighet. Men som ni kanske har förstått så älskade jag boken. Det är antagligen den bästa boken jag läst i år om man bortser från A Storm of Swords och jag kan knappt vänta tills The Blood of Olympus släpps. Jag är övertygad om att den kommer vara minst lika bra, samtidigt som jag är övertygad om att den kommer krossa mitt hjärta. Hjälp.

Spoilerdelar:
- Nico. Alltså jag har absolut inget emot att han är kär i Percy, men var det bara jag som kände att det kom lite bara så där? Det känns inte som att Riordan planerade från början att Nico skulle vara gay, utan att han mest slängde in det nu. Fast jag kanske har fel?

Favoritcitat:
“We’ve arrived,” Leo announced. “Time to Split.”
Frank groaned. “Can we leave Valdez in Croatia?”


“Akhlys lunged at Percy, and for a split second he thought: Well, hey, I’m just smoke. She can’t touch me, right?
He imagined the Fates up in Olympus, laughing at his wishful thinking: LOL, NOOB!” 


Betyg: 5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar