söndag 22 december 2013

Allegiant - Veronica Roth

Titel: Allegiant
Författare: Veronica Roth
Sidor: 526
Serie: Divergent, #3
Utgivningsdatum: 22:a oktober 2013

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories. 

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love. 


Två månader senare och jag ska slutligen skriva min recension på Allegiant. Suck. Förlåt för att det har tagit så lång tid. Men det har varit väldigt motigt för mig att skriva den här recensionen, okej? Jag ville så gärna gilla boken ... men det gick bara inte. Jag tyckte mycket om både Divergent och Insurgent, men jag och Allegiant gick inte riktigt ihop.

Det värsta med boken var att den var så fruktansvärt seg. Så här i efterhand kan jag inte förstå vad som tog över 500 sidor att berätta. Antagligen är anledningen till att boken blev så lång att Roth bestämde sig för att helt plötsligt även slänga in Tobias POV. Vilket är något jag inte riktigt uppskattade. Både Tris och Tobias berättarröster är väldigt lika och ibland var jag tvungen att bläddra tillbaka till början av kapitlet för att se vems POV det egentligen var jag läste ifrån. Och att hela tiden känna sig förvirrad av från vilken karaktärs POV man läser ifrån försämrar självklart läsupplevelsen. Jag tror möjligtvis att det skulle funkat att ha två berättarröster om karaktärerna faktiskt hade olika handlingar och möjligtvis befann sig på olika ställen. Men i Allegiant var inte det fallet alls och kändes bara väldigt onödigt.

Även många av karaktärerna sjönk i mina ögon under bokens gång. Särskilt Tobias. Han var så gnällig hela tiden och frustrerade mig något otroligt. Han tycktes inte kunna göra något annat än dumma val och tillslut så slutade jag sympatisera med honom nästan helt.

När jag fick reda på att de skulle ut ur Chicago så blev jag jätte taggad. De skulle äntligen få se hur världen såg ut på andra sidan stängslet! Jag tänkte att det skulle bli jätte mycket action, att vi äntligen skulle få lite svar och säkert någon cool slutscen. Vi fick väll en sak: svar. Hela boken bestod praktiskt taget bara av massa svar på varför USA såg ut som det gjorde. Och svaren vi fick tyckte jag inte ens kändes särskilt logiska. Suck.

Så hur ska jag sammanfatta Allegiant? Mestadels att jag tyckte den var tråkig, tror jag. Då både Tris och Tobias hade en varsin berättarröst så kändes det som att i ena kapitlet berättade Tris vad som hänt och i nästa berättade Tobias samma sak, fast ur hans perspektiv. Men jag gillar fortfarande de två första böckerna och önskar jätte mycket att jag hade gillat denna, men ... meh. Det gick inte. Den var nog kanske helt okej. Jag är inte säker. Jag kommer egentligen inte ihåg jätte mycket av vad som hände, trots att jag ändå läste den rätt så nyss, vilket väll är ett rätt så dåligt tecken. Men om ni inte har läst Allegiant ännu, så ge den en chans ändå! Jag vet att många därute trots allt gillade sista boken jätte mycket, jag var bara tyvärr inte en av dem.

Spoilerdelar:
- Trots att jag inte blev spoilad så var jag rätt så säker på att Tris skulle dö genom hela boken. Jag antar att eftersom alla var så chockade så antog jag att det inte kunde vara något annat. Vilket är synd, för jag hade gärna blivit överraskad av det. Och jag känner mig hemsk som inte fällde en enda tår när hon dog. Jag var knappt ledsen. Bara så less på hela boken att jag ville att den skulle ta slut. Usch, jag är hemsk. Men Tris uppoffring var faktiskt en av de få sakerna jag gillade med boken. Jag tyckte det gav serien en bra symbolik.  

Betyg: 2/5

1 kommentar:

  1. Hej Lisa! Kan det möjligen vara så att det är du som är min hemliga bokvän? ;) Fick hem paketet idag och kunde inte hålla mig till julafton... Jag blev jag supermegajätteglad för allt i paketet, så tack så jättemycket! These Broken Stars är verkligen den bok som jag önskat mig mest och jag kan nog ha skrikit ganska så väldigt högt när jag öppnade paketet och såg att det var den som låg där. Inbunden dessutom. Sååå fin! Tack, tack, tack, TACK!! :D Blev jätteglad för bokmärket (superfint!) och julgodiset (GOTT!) också. Återigen, tack så jättemycket! Det hade inte kunnat bli bättre! Kommer sväva omkring på fluffiga rosa moln i flera veckor framöver :D

    SvaraRadera