lördag 28 december 2013

The Darkest Minds - Alexandra Bracken

Titel: The Darkest Minds
Författare: Alexandra Bracken
Sidor: 488
Serie: The Darkest Minds, #1
Utgivningsdatum: 18:e december 2012

When Ruby woke up on her tenth birthday, something about her had changed. Something alarming enough to make her parents lock her in the garage and call the police. Something that gets her sent to Thurmond, a brutal government “rehabilitation camp.” She might have survived the mysterious disease that’s killed most of America’s children, but she and the others have emerged with something far worse: frightening abilities they cannot control.

Now sixteen, Ruby is one of the dangerous ones.

When the truth comes out, Ruby barely escapes Thurmond with her life. Now she’s on the run, desperate to find the one safe haven left for kids like her—East River. She joins a group of kids who escaped their own camp. Liam, their brave leader, is falling hard for Ruby. But no matter how much she aches for him, Ruby can’t risk getting close. Not after what happened to her parents.


The Darkest Minds var en bok jag egentligen aldrig planerade att läsa. När den först kom ut så gav jag den inte så mycket tanke, då jag inte trodde att den skulle vara för mig. Men sedan har boken blivit väldigt hypad runt över bokvärlden. Så jag bestämde mig för att trots allt se vad det hela handlade om.

Delvis hade jag nog tyvärr lite rätt. Det var inte helt min typ av bok. Om jag läst boken för ett par år sedan så hade jag nog gillat den betydligt mer än vad jag gjorde nu, men för tillfället är jag lite trött på den här typen av böcker. En tjej i en dystopisk framtid där USA har en galen regering (som vanligt, ha) och som inser att hon kanske har kraften att stoppa dem. Jo, det har vi nog hört några gånger förut. Jag säger inte att boken var dålig, för det tyckte jag inte att den var. Men den stod inte ut så mycket från mycket annat jag läst.

En av de saker jag hade störst problem med var Brackens språk. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var jag störde mig på, men jag tyckte inte The Darkest Minds var den mest välskrivna boken. Vissa delar tror jag skulle behövts läsas igenom av någon en gång till och många meningar framkom för mig som väldigt fåniga och konstiga. Det fanns inte heller så mycket trovärdighet i vad som skrevs ibland, vilket alltid sänker en bok lite i mina ögon.

Karaktärerna tyckte jag faktiskt var rätt så bra. Jag fastnade mest för Liam och Chubs, och skulle kunna läsa nästa del i serien bara för att få veta hur det går för dem, haha. Ruby som huvudkaraktär var helt okej och jag gillade att man kunde se att hon verkligen utvecklades som karaktär genom boken.

Om det var något boken lyckades var så var det i alla fall att få mig att läsa snabbt. Jag ville trots allt veta vad som skulle hända härnäst, vilket gjorde det faktumet att synopsisen spoilade en händelse som kom typ 300 sidor in i boken lite mindre roligt, haha. (Oroa er inte, jag har tagit bort den från synopsisen jag klistrade in ovanför.) Man skulle nog kunna sammanfatta det så att boken var underhållande, om än lite seg ibland. Men kanske inte så mycket mer för mig.

Jag är just nu väldigt osäker på om jag vill plocka upp uppföljaren Never Fade eller inte. På ett sätt vill jag veta vad som händer, men vi får se. Jag kan se varför så många älskar The Darkest Minds, men den var nog tyvärr inte helt min typ av bok, även om den var bra. Men om du fortfarande älskar dystopier så ge den här boken en chans!


Betyg: 3/5

1 kommentar:

  1. Svar: Åhh,vad kul att du gillade videon :) Och jag visste inte om det fanns något datum när vi skulle öppna paketen så jag gjorde mina egna regler xD

    SvaraRadera