fredag 17 januari 2014

En liten analys av bokomslag!

Omslag är något som är väldigt omtalat i bokvärlden och något de allra flesta anser vara väldigt viktigt. Personligen är jag en sådan person som inte bryr mig om omslaget om jag tycker boken låter som något jag skulle vilja läsa, men självklart kan det vara så att man får upp ögonen för en bok om man tycker den har ett extra fint omslag. Så låt mig ta upp vad jag tycker funkar hos ett bokomslag och vad jag tycker funkar mindre bra.

VAD SOM FUNKAR

Stilrena omslag:

Personligen älskar jag enkla, stilrena omslag. Man behöver inte proppa in en dramatisk tjej som håller ett svärd i solnedgången med en drake i bakgrunden för att det ska bli ett bra omslag. Enkelhet är nästan alltid bäst. Och här ovanför ser ni några exempel på hyfsat enkla omslag som jag älskar. 


Omslag som fångat bokens känsla:

Det är ju svårt att veta för er som inte läst böckerna men jag tycker att alla de här tre omslagen verkligen har lyckats med att fånga känslan och atmosfären böckerna hade över sig. Och för det gillar jag dem väldigt mycket. Det känns som att de som gjort omslagen verkligen har tänkt till och brytt sig om boken när de skapat omslagen.


Målade omslag:

Några av de finast omslagen där ute tycker jag är målade. Jag är inte det största fanet av riktiga modeller på böcker, men att måla karaktärerna tycker jag funkar mycket bättre. 


Böcker med bara ord på omslaget:

Många anser säkert att de här omslagen är rätt så tråkiga. Jag blir istället nyfiken. Vad handlar de här böckerna egentligen om? Om man bara kollar på omslagen så har man ingen aning, vilket gör det hela extra spännande när man öppnar boken för första gången.


VAD SOM INTE FUNKAR

Dramatiska tjejer i klänningar:

Jag tror de flesta kan hålla med om att det här är rätt så uttjatat vid det här laget. Men mitt stora problem med de här omslagen är egentligen att de inte har något med historien att göra. Det är som att förlagen tänkte att de bara kunde ta kort på en fin tjej i en dramatisk pose och BAM de har ett omslag! Dock måste jag säga att de här funkar för vissa bokomslag där det faktiskt är relevant för historien, som t.ex. The Selection av Kiera Cass och Masque of the Red Death av Bethany Griffin.


När modellerna psykar mig samtidigt som de poserar:



SLUTA STIRRA PÅ MIG. Jag känner mig obekväm. Och rädd.

Par som poserar:

UGH UGH UGH. Förlåt men det här är mer cheesy än jag klarar av, haha. Inte nog med att jag ogillar riktiga modeller på omslag, men det blir dubbelt så hemskt när två personer som ska föreställa vara våra huvudkaraktärer poserar bredvid varandra. 


Filmomslag:

Det spelar ingen roll om jag gillar filmen eller inte, men jag ogillar verkligen när förlagen ger sina böcker filmomslag. Detta för att i slutändan så är ändå boken och filmen två helt olika saker och jag vill ogärna att boken ska blandas ihop med filmen för mycket. Särskilt om det var en dålig film. Men jag antar att förlagen gör detta för att locka fler att köpa böckerna och om det funkar så är det ju bra!

Vad tycker ni funkar på ett bokomslag? Och vad funkar inte? Låt mig veta!

13 kommentarer:

  1. Jag håller faktiskt med om allt! Jag är så jävla trött på modeller på omslagen - så vida de inte passar handlingen, som t.ex. The Slection (som jag ej har läst, men det känns som en sådan bok). Och PAR! UGH. Nej fyfan. Enkla och stilrena omslag är oftast de som fångar mitt intresse numera, särskilt om de är lite mystiska (gud, The Book Thief, älskar det omslaget). Illustrationer är fint också, även om det är illustrationer av en karaktär (t.ex. Stormdancers amerikanska omslag... Det är en tjej som ser badass ut, jovisst, men det är så sjukt snyggt ändå!).

    Filmomslag har jag lite olika tankar om. Oftast tycker jag inte om dem, utan man ska som du säger sära på bok och filmatisering. Men ibland... så är affischen faktiskt snygg xD "Water for Elephants" är den boken som jag älskar filmomslaget till och skulle lätt köpa det om jag såg det i affärn... Fråga mig inte varför, det är ett par som poserar! Men jag gillar det ändå... Men originalet är trots detta bäst. Det varierar, men originalen är nästan alltid bäst.

    En av anledningarna till att jag ej läst något av Jennifer L. Armentrout är för att jag avskyr omslagen till serien... och för att den låter superkliché, men det är en helt annan historia. Men jag försöker undvika böcker som har awkward modeller, speciellt tjejer i klänningar, numera. Det är uttjatat och böckerna är sällan bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de flesta omslag till Jennifer L. Armentrouts böcker är fruktansvärt fula, haha. Det finns några undantag där jag verkligen gillat böcker trots att de har tjejer i långa klänningar på framsidorna, men de flesta är mest "meh". Tack för din långa och jätte bra kommentar! :D

      Radera
  2. Jag håller med dig om precis allt (precis som Emelie också tydligen gjorde^^)! Jag ÄLSKAR tecknade omslag och jag gillar inte omslag med tjejer i vackra klänningar på. Precis som du säger så matchar det sällan vad boken handlar om och då ser jag inte riktigt meningen med att ha de omslagen. Sedan är jag inte så förtjust i verkliga modeller heller, bilden man får av huvudkaraktären förstörs då eftersom man redan fått ett bild över hur personen ser ut genom att se omslaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tecknade omslag är så fint!! Ogillar också riktiga modeller mycket för att jag gärna vill kunna föreställa mig karaktärerna själv!

      Radera
  3. Är inte heller något fan av filmomslag, de ger oftast en bild av karaktärerna som inte stämmer överens med beskrivningarna i boken. Sådant kan ju också vara fallet med människor som poserar på omslag över huvud taget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med! Ogillar verkligen när de använder riktiga modeller och filmomslag. Jag vill kunna föreställa mig karaktärerna själv!

      Radera
  4. Håller med om allt! Tjejer i klänningar kan ibland bidra till riktigt snygga omslag, men om det inte känns relevant för handlingen suckar man bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker omslag med tjejer i klänningar kan vara fint om det faktiskt har med handlingen att göra. Men annars så säger jag som du att man bara suckar. Är trött på att förlag tror att bara för att de stoppar in en fin klänning på omslaget så har de ett fungerande omslag, trots att det inte har något med handlingen att göra.

      Radera
  5. De som du kategoriserar som stilrena omslag brukar jag också tycka bäst om! De ska säga något litet om handlingen, ha en liten antydan, men du måste läsa boken för att helt förstå vad de menade. Och alltså Harry potter-omslagen är ju typ finast i hela världshistorien så jag skulle GÄRNA se fler böcker med liknande design ;) Böcker med bara ord tycker jag kan vara väldigt effektfull och dessutom finns det stora möjligheter att få in en massa färg! Jag älskar färg och därför blir jag alltid lite extra glad inuti när jag ser The Fault in Our Stars eftersom den är så blå :) Tjejer i dramatiska klänningar - hate it! (Bortsett från the Selection som du sa, för den tycker jag är hur vacker som helst.)
    Haha, jag vill att de ska sluta stirra på mig också! Det är inte okej! City of Lost Souls tycker jag faktiskt inte är så himla illa (särskilt inte om man jämför med City of Heavenly Fire *ryser*) ;) Great Gatsby-omslaget är ganska fint ändå, men New Moon är ju helt hemskt :S Jag råkar äga det omslaget och det är helt gräsligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du håller med om så mycket! The Great Gatsby-omslaget är helt okej om man jämför med många andra filmomslag tycker jag, men föredrar ändå original omslaget. Ett filmomslag jag dock faktiskt gillar är det till Extremely Loud and Incredibly Close!

      Radera
  6. Åh, vi läste Oliver Twist i nian, och jag minns hur fruktansvärt tråkig den var, haha. Det känns som att man missar något när man ogillar klassiker :P Älskar det här inlägget för övrigt! Håller med dig om det mesta, som vanligt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. (och med det menar jag att jag tycker för det mesta att klassiker är tråkiga, och jag blir typ alltid lika förvirrad för jag har fått för mig att jag "måste" gilla boken. dumt!) ^^

      Radera
    2. Jag håller med om att det känns som att man missar något när man ogillar klassiker. Det känns nästan lite "syndigt" om man inte skulle gilla en klassiker, haha. Vilket är fel såklart. Men man kan inte låta bli att undra lite över vad man missade och som så många människor älskat så mycket att den till och med blivit en klassiker. Men jag läser Wuthering Heights just nu och tycker faktiskt om den. Inte på ett sådant sätt så att jag ÄLSKAR den, men den är intressant!

      Radera