lördag 8 mars 2014

Filmrecension: Boktjuven

Jag var lite orolig då jag satte mig i biosalongen, då jag hört en del blandade saker om filmen. Men jag hade inte alls behövt vara orolig - jag älskade filmen från början till slut! Boktjuven var för mig ett sådant där sällsynt tillfälle då de verkligen lyckats oerhört bra med att föra över boken till film. Och det säger en del då Boktjuven inte är något lätt bok att göra till film, enligt mig. Det må vara ett tag sedan jag läste boken, men jag vet att den innehåller väldigt många olika scener och självklart kan inte filmen få med alla. Men det borde ju egentligen vem som helst förstå, så det tycker jag egentligen inte man kan klaga på. Sedan kan man ju vara ledsen över att de inte tog med en viss scen som man kanske älskade extra mycket, men jag tror verkligen de som gjorde filmen gjorde så bra som möjligt och verkligen brydde sig om boken, så jag förstår besluten de gjorde.

Något som verkligen slog mig var hur mycket jag älskade skådespelarna. Det är en konst att hitta bra barnskådespelare och det var något skaparna av filmen verkligen lyckades med. Hon som spelade Liesel var oerhört bra och han som spelade Rudy likaså. Sedan älskade jag också Geoffrey Rush som Hans, vilket inte kom som någon överraskning då han är en av mina favoritskådespelare. Och Max!! Jag älskar honom i boken och jag älskar honom i filmen.

Sättet de filmat filmen på gillade jag också. Jag tyckte även de lyckades bra med att verkligen fånga stämningen som rådde i Tyskland under den tiden och sättet så många manipulerades av Hitler. Det är en sådan intressant insyn på kriget, vilket jag vill minnas var en av de första sakerna som fångade mig med boken också. Jag tror faktiskt jag vara nära på att börja gråta tre gånger eller så under filmens gång, även om jag aldrig fällde någon tår. (Spoiler: Det var bara slutet när Rudy försökte säga "I love you" jag fann lite cheesy.)

Ser ni vad mycket jag hyllar filmen? Haha. Jag ska faktiskt se om den ikväll så kanske att jag kan komma på något jag ogillade då, men just nu kan jag inte komma på något speciellt. För filmen var verkligen jätte bra, vilket även min vän tyckte som inte hade läst boken innan. Så man kan uppskatta filmen även om man inte läst boken! Så gå och se filmen och ta med er så många ni kan! För Boktjuven var faktiskt en av de bästa bioupplevelser jag har haft, tror jag. Kanske berodde det också på de andra som såg filmen samtidigt med mig i salongen. När eftertexterna började rulla så satt alla människor i salongen kvar. Det var inte det vanliga vi-går-så-snart-filmen-slutat. Utan alla satt liksom som i chock och bara stirrade på duken framför sig och försökte ta in vad som just hade hänt. Och sedan när vi slutligen hittade ut så snyftade halva salongen och det var underbart att se så många bli så berörda av den här historien.

6 kommentarer:

  1. Hehe, själv tyckte jag tvärtemot ;)

    SvaraRadera
  2. Håller med dig fullständigt! Den där spoilerdelen av det som jag tyckte att de hollywood-fierade lite grand, synd faktikst :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du också gillade den! Ja, ush, den scenen kändes verkligen "hollywood-fierad".

      Radera
  3. Jag tycker också den här var jättebra! Speciellt att de verkligen lyckats fånga stämningen som rådde i boken, de olika relationerna. De skildrades så fint, Liesels och Hans relation, Liesels och Max relation, Rudy och även Rosa. Så fint. Verkligen en toppenfilm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med! Tyckte också filmen verkligen lyckades med att skildra de olika relationerna på ett jätte bra sätt!

      Radera