måndag 10 mars 2014

Lady Thief - A.C. Gaughen

Titel: Lady Thief
Författare: A.C. Gaughen
Serie: Scarlet #2
Utgivningsdatum: 11:e februari 2014
Sidor: 304

Scarlet’s true identity has been revealed, but her future is uncertain. Her forced marriage to Lord Gisbourne threatens Robin and Scarlet’s love, and as the royal court descends upon Nottingham for the appointment of a new Sheriff, the people of Nottingham hope that Prince John will appoint their beloved Robin Hood. But Prince John has different plans for Nottingham that revolve around a fateful secret from Scarlet’s past even she isn’t yet aware of. Forced to participate at court alongside her ruthless husband, Scarlet must bide her time and act the part of a noblewoman—a worthy sacrifice if it means helping Robin’s cause and a chance at a future with the man she loves. With a fresh line of intrigue and as much passion as ever, the next chapter in Scarlet’s tale will have readers talking once again.

Det har varit väldigt svårt för mig att samla mina tankar kring Lady Thief. På ett sätt gillade jag den, och på många andra sätt gillade jag den inte. Men låt oss börja med det jag gillade! Det var väldigt roligt att få dyka in i den här tiden igen och få lära mig ytterligare om den. För en av de saker jag gillade med både Scarlet och Lady Thief är just miljön. Men om vi ska se till karaktärerna så tänker jag lite annorlunda. Scarlet som en karaktär vill jag minnas att jag gillade i första boken, men nu så gick hon mig tyvärr lite på nerverna. Jag ville bara skaka om henne flera gånger och skrika åt henne att lära sig spela Gisbournes spel! Men gjorde hon det? Nja.

Ett av de största problemen med boken är handlingen. I början hade jag inga problem med den, för då var jag bara glad över att då återse världen och vissa av karaktärerna. Men sedan började det bara kännas enformigt och tråkigt. Jag vill ha äventyr som i första boken! Jag vill se gänget stjäla från de rika och ge till de fattiga! Istället behövde vi följa Scarlet som en adelsdam och hela boken kändes så långt ifrån första boken som möjligt handelsmässigt.

Jag saknade också Much och John oerhört mycket. Visst var de med, men inte alls lika mycket som jag hade önskat. Istället handlade det mest om Scarlet och Rob, och hur mycket de ville ha varandra trots att det var förbjudet. Det var så mycket angst hela tiden! Suck.

Man kan säga att jag hade lite andra förväntningar på boken än vad jag fick. Jag hade förväntat mig mer tjuveri, roliga dialoger, spänning, en välskriven romans, en Scarlet som faktiskt kunde tänka lite ... ja, listan kan göras längre. Men istället fick jag nästan ingenting. Och vart var världsbyggnaden? Hallå, det är en historisk roman om Robin Hood! Ge mig lite mer!

Bokens slut gjorde mig så arg. Jag tänkte att äntligen kunde väll lite saker lösa sig, men allt blev bara värre. Och hur författaren vågade göra så mot en av karaktärerna kan jag inte förstå. Alltså neeeeej. Om jag kommer läsa nästa bok eller inte är faktiskt lite tveksamt just nu, trots att det tar mig emot att säga det. Jag ville så gärna älska den här boken lika mycket som jag älskade Scarlet när jag läste den. Men det gick inte. Boken var inte dålig, jag tyckte om delar av den. Så tro inte att jag hatade allt för det gjorde jag inte. Men det var inte tillräckligt. Boken innehöll för lite för att göra mig nöjd. Tyvärr.

Betyg: 2.5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar