tisdag 9 juni 2015

A Court of Thorns and Roses - Sarah J. Maas

Titel: A Court of Thorns and Roses
Författare: Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #1
Sidor: 416
Utgiven: 2015

When nineteen-year-old huntress Feyre kills a wolf in the woods, a beast-like creature arrives to demand retribution for it. Dragged to a treacherous magical land she only knows about from legends, Feyre discovers that her captor is not an animal, but Tamlin—one of the lethal, immortal faeries who once ruled their world.

As she dwells on his estate, her feelings for Tamlin transform from icy hostility into a fiery passion that burns through every lie and warning she's been told about the beautiful, dangerous world of the Fae. But an ancient, wicked shadow grows over the faerie lands, and Feyre must find a way to stop it . . . or doom Tamlin—and his world—forever.


Då jag är ett stort fan av Maas Throne of Glass-serie, så kändes det som en självklarhet för mig att även läsa hennes nya bok A Court of Thorns and Roses. Särskilt efter att recension efter recension började rulla in som hyllade boken. Jag måste säga att jag inte var helt såld till att börja med. Jag tyckte boken började en aning långsamt. Det var inte dåligt på något sätt, men jag var inte helt fast i historien. Men boken hade ändå något som fick mig att vända sidorna väldigt fort, särskilt när jag passerat en bit över halva boken och det äntligen började hända saker på riktigt. Man kan säga att första halvan av boken mest är till för att introducera världen och även bygga upp Feyre och Tamlins förhållande till varandra. Men sedan tar allt en vändning och det blir så otroligt spännande! Jag tog liksom med boken till jobbet så att jag kunde läsa ett par sidor varje gång jag fick lite tid över. Så man kan helt klart säga att jag blev en aning besatt.

ACOTAR är en omtolkning av Skönheten och Odjuret, en historia som de flesta antagligen känner till efter att ha sett Disney-filmen. Det var väldigt länge sedan jag såg filmen, så kom långt ifrån ihåg alla aspekter av den, vilket gjorde att jag flera gånger under bokens gång blev överraskad. Hade antagligen kunnat lista ut lite mer saker i boken om jag bara hade haft originalhistorien bättre i minnet. Men jag tycker faktiskt att Maas gör en väldigt bra och intressant tolkning av historien. Har läst många omtolkningar av kända verk som jag inte alls tyckte var särskilt bra, men den här boken hör inte till dem!

Feyre är helt klart min favoritkaraktär i boken. Jag älskade hur stark hon var genom hela boken, särskilt i andra halvan av boken där hon var helt fantastisk. Älskade hur hon motbevisade alla feerna hon träffade och fick dem att kasta bort alla fördomar de hade om människor! Om man bortser från Feyre så gillade jag även Lucien, men sedan stod inte någon av de andra karaktärerna ut sådär jätte mycket för mig. Ett av problemen jag hade med boken var att jag varken gillade eller ogillade Tamlin. Vilket i sin tur inte gjorde att jag kände jätte mycket för deras kärlekshistoria, som hela boken egentligen cirkulerar runt. Men kanske kan andra boken få mig att tycka om honom mer? Hoppas i alla fall på det! Längtar verkligen tills andra boken släpps, så att jag får läsa mer om Feyre och lära mig ännu mer om världen Maas har skapat!

Spoilerdelar:
- Avskydde hur Rhys klädde Feyre i genomskinliga klänningar, målade hela hennes kropp, drogade henne så hon inte visste vad hon gjorde och fick henne att sälja sig till honom. Det förklarades ju varför han gjorde det mesta, men kan ändå inte låta bli att bli väldigt upprörd. 

Betyg: 4/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar