torsdag 18 juni 2015

Att var för gammal eller för ung för en bok

Jag vet inte hur ofta jag hör människor säga att de är för gamla för vissa böcker. Att de är för gamla för att läsa Percy Jackson eller Kalle och Chokladfabriken, just för att de inte längre kan relatera till karaktärerna, eller för att böckerna är för "barnsliga". Men detta är något som jag personligen inte förstår. Eller jag förstår det, men det är aldrig något jag själv upplevt som ett problem. När jag läser första Harry Potter-boken så tycker jag inte den är barnslig för att Harry är elva år, trots att jag snart är tjugo. Istället minns jag tillbaka till hur jag själv var som elvaåring, och kan på så sätt relatera till alla de olika känslor och tankar en elvaåring har. Jag älskar att läsa böcker tillägnade sådana som går låg- och mellanstadiet, för jag blir alltid så nostalgisk och kan minnas tillbaka till de åren i mitt liv när jag också var i den åldern.

Däremot tror jag att man kan vara för ung för vissa böcker. Det är väldigt sällan jag läser vuxenböcker, där huvudkaraktären är en fyrtioårig man som precis skilt sig och som just nu går igenom en livskris. Typ. Haha. Men detta tror jag beror på att jag kan inte relatera till någon som är fyrtio år, på samma sätt som jag kan relatera till en karaktär som är tjugo, eller en som är tolv. För jag har ingen aning om hur det är att vara fyrtio, eller hur det är att gå igenom en skilsmässa.

Men sedan betyder detta självklart inte att jag inte älskar att läsa om karaktärer så som Eddard Stark (som jag just nu läser om då jag är mitt inne i en omläsning av första boken). En av de saker som gör A Song of Ice and Fire så bra är just den breda skalan av olika karaktärer, som alla är i olika åldrar och har olika bakgrunder. Många som man inte alls kan relatera till, men som man ändå lär sig att förstå under seriens gång.

De böcker jag mer känner mig för ung för är olika sorters vuxenromaner, där böckerna handlar om en trettiofemårig kvinnas kamp om att hitta sig själv. Jag tycker helt enkelt (oftast) inte att sådana böcker är roliga, och kanske beror det på att jag är långt ifrån att vara där själv i mitt eget liv. Istället ser jag mig själv söka mig mer till den sortens böcker när jag själv har kommit upp i den åldern och mer förstår vad karaktärerna går igenom.

Med detta sagt så finns det självklart undantag. Det finns barnböcker även jag tycker har varit för barnsliga, och det finns vuxenböcker med vuxna karaktärer som jag har älskat. Men faktumet står ändå kvar att jag drar mig mer till böcker med karaktärer som är i min egen ålder, eller i en ålder jag varit i. Det var bara en tanke som slog mig, och jag tänkte att den kunde vara rolig att dela med mig av!

Tycker ni på något annorlunda sätt, eller är ni som jag?

10 kommentarer:

  1. Jag tycker snarare att det har med berättarens skicklighet att göra! Är författaren duktig så upplever man allt karaktären gör på ett naturligt sätt, som med Harry Potter. Är hen mindre bra på den punkten men har en bra handling i övrigt kan jag uppleva att jag skulle ha gillat den för några år sedan men inte direkt gör nu. Det har i alla fall hänt några gånger ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller också med om att det handlar mycket om författarens skicklighet!

      Radera
  2. Man kan vara för ung för vissa böcker, men inte för gammal för någon bok! Nej absolut inte. Men de kommentarerna hör man ju. När jag sa att jag älskar Harry Potter och brukar läsa om dem med några års mellanrum, "Men är du inte just 24 år? Är du inte lite för gammal för Harry Potter?". Man kan väl för h*lvete inte vara för gammal för LEGENDARISKA HP :D och som du säger, vissa böcker är bara så nostagli att det är trevlig läsning. All läsning måste inte vara det senaste och mest ålderspassande. Jag läste Molly Moon för par veckor sen och den var toppen.... Haters gonna hate! Jag känner mig ibland lite för "ung" för vissa vuxenromaner som jag inte kan relatera till, till exempel skilsmässor och problem med barn osv. Läser väl mest YA när det kommer till kritan.

    SvaraRadera
  3. Så sant som det är sagt! Jag räknas numera som vuxen (36 år, himmel, är jag redan så gammal?) men läser helst YA-böcker. Jag tycker att det är skittråkigt att läsa om folk som gifter sig och får barn men älskar äventyr med tonåriga huvudpersoner. Precis som du skriver så har ju alla varit unga och jag tycker i alla fall själv att jag inte har förändrats så himla mycket under årens lopp. Jag är ju samma person, om än (förhoppningsvis) lite klokare. Och om man är klokare borde man också förstå att böcker inte har någon ålder. Visst kan jag känna mig "för gammal" för vissa böcker, men det beror nog ofta på ämnet och inte på "stämpeln" boken fått i affären. Och en välskriven bok är alltid en välskriven bok, oavsett vilken ålder den är tänkt till. Jag läste nyligen "Sommar i Stora Skogen" av Ulf Stark, en barnbok med bilder, och jag älskade den. För den där delen av mig som älskade den typen av böcker när jag var liten, älskar fortfarande den typen av böcker och jublade vid varje bild och varje vacker mening. Självklart förändras man lite med tiden men det behöver inte betyda att man måste läsa en annan typ av böcker bara för att antalet ljus på tårtan ökar.

    Slutsats: Jag tycker att man ska läsa de böcker som man känner för att läsa och gillar, oavsett vilken hylla de står på i bokhandeln. Allt annat är ju rätt korkat, eller hur? ;)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Jag är 12 år äldre än dig, men har på senare år upptäckt hur många bra YA-/ungdomsböcker det finns och läser fler och fler såna. Percy Jackson böckerna tycker jag till exempel väldigt mycket om även om jag egentligen inte alls tillhör den målgruppen. Läser en del manga också. Visst kan jag ibland tänka att jag är lite för gammal för den typen av böcker, men det struntar jag i för jag tycker ju att de är bra. Jag tycker inte att man är för gammal för vissa böcker, man ska läsa de böcker man tycker är bra oavsett vilken genre- eller åldersindelning de har. Men däremot kan jag hålla med om att man kan vara för ung för vissa böcker.

    SvaraRadera
  5. Jag håller med dig om att det finns många böcker man inte kan bli för gammal för. Som Bokpandan skrev handlar det väl mer om berättandet. Vissa böcker vänder sig endast till en viss ålder, jag är inte särskilt intresserad av att läsa "Max potta", medan jag kan njuta av många andra barnböcker. Andra böcker är mer tidlösa, både genom att hålla i många år och genom att kunna vända sig till många olika åldrar.

    När jag läste inlägg tänkte jag på att ibland behöver vi läsa böcker med karaktärer/personer vi inte känner till. Det behöver vi för att öka vår förståelse för människor som inte är som oss själva. Böcker om krig, svält, fattigdom osv. Svåra att relatera till för många, men ändå nödvändiga. (Det är förstås en annan sak än att läsa om 40-åriga, frånskilda män.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig! Det är viktigt att läsa om karaktärer som man inte alls kan relatera till också, just för att få en förståelse för alla sorters olika människor här i världen!

      Radera
  6. Jag är 50+ och jag läser allt från ungdomsböcker till vuxenlitteratur och jag har glädje av allt. Likaså när det gäller filmer. Kikar både på vuxen- och barnfilmer.

    SvaraRadera
  7. Om det är en omläsning av något man älskade som barn (typ HP) så gör det ingenting om man är äldre! Problemet tycker jag blir när man som i semivuxen ålder försöker sig på middle grade eller barnböcker som man inte har haft någon relation till innan, det finns ingen nostalgi att spela på. Det är då jag ibland kan tycka att jag är för gammal för böcker... Men som du säger finns det såklart undantag :) Brukar dock hålla mig inom YA för det är där jag trivs och kan relatera till karaktärerna mest ;)

    SvaraRadera
  8. Jag började läsa för bara några år sedan, så jag har missat alla kända "barnböcker" och när jag läser dem nu i efterhand så är det väl inte riktigt att jag är för gammal för dem, utan snarare att jag skulle ha uppskattat boken mer om jag vore yngre. Om jag hade läst Harry Potter när jag var yngre tror jag att jag hade kunnat leva mig in i världen mycket mer och att magin hade varit mer spännande. Så det är väl inte riktigt att man är för gammal, utan mer att man hade uppskattat dem mer som yngre, tror jag :)

    SvaraRadera